- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
733

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TIL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Charadrius Hiaticula. Locktonen är; tylli, tylli!
deraf benämningen. Sk.(Kullen). Jfr gryll.

TILLA óPP SIG, v. r. i taga upp sig,
småningom resa sig, taga till. Kl. Jfr. ns. tillen,
v. a. höja, häfva, lyfta i höjden (B.W.B. 5,
68); holl. tillen, id.

TILL-BEDNINGS-STÄLLE, n. hedniskt
offeraltare. Bhl.(Oroust,Tjörn).

TILLE, till-fal, s. tilde.

TILLE-TóL, räkneord, tio eller tolf.
Sk.(Vemm.).

TILL-FÄLLE, n. ställning, omständigheter.
"Efter mitt tillfälle mår jag bra". "Små tillfälle",
små omständigheter. Götal. Fsv. tilfælle, n.
tillfälle. S.S. 1, 15; fn. tilfelli.

TILL HÅLLA, adv. tillhands, tillstädes. "Hon
ä ej till hålla". Kl.

TILLIG, s. tilig.

TILLIKA 1, f. hynda. Hl. Tillike¨, f. id. Sk.
Demin, af isl. tilla, f. hynda.

TILLING (pl.-ar), m. 1) telning.
Sk.(N.Åsbo,Bjäre h.); Tirling, m. id. "En ska böja
tirlingen mem han ä grön, så bliver han både
fager å skön". Ordspr. Sk.(Harj.).; 2) vidja
af pil eller björk för att dermed fastbinda
takhalmen mellan raften och läktet.
Sk.(Rönneb.,Onsjö,N.Åsbo),hl. Jfr teln.

TILL-KóST el. te-kóst, m. sofvel. Sm.,hl.
Fsv. koster.

TILL-KRÅKÅ, f. spilkråka: Picus Martius.
Fl.(Öb.). Til-kråka, f. id. Nk.,ög. Jfr tyr-kråka.

TILL·SIARE, s. siare (siđ).

TILL-VITELSE, s. vita 3.

TLLL-VÄDRING, s. väder.

TILLÄR (ipf. tillrä), v. n. 1) rulla kring som
ett klot, trilla. "Auga tillrä ti om"; 2) rinna
långsamt, stilla, droppvis; tillra. "Tåren
tillrä". Ordet nyttjas endast om klotrunda föremål.
Vb. D. d. tildre, id.; n. tilla, rinna, droppa
ideligen.

Tillranne, adj. På tillranne brädd, nära
att rinna öfver; om ett kärl fullt med vatten,
då det håller på att rinna öfver.
Vm.,sdm.,nk. På rinnande brädd, id. Sdm.(OrnÖ>.
Jfr lekanne.

TILT 1, m. tiotal af bräder, läkten o. d.
Hl.,sm.(Sunnerbo).

TILT 2, m. den sneda ytan på ett bräde,
planka eller stock. Tiltä, v. a. 1 afhngga
tilten. S.Nk.

TIM, s. time.

TIMAS (timmas el. timms), v, d. nännas,
förmås till; i nekande satser. "Han timmas ikke
ge dä", han har (väl råd och tillfälle, men) ej
vilje att gifva det. Bhl.(Vik.,Elfs.). "Han
timms inte", han nänns icke. Dls. Fsv. tæma,
v. n. höfvas ; fn. tima, v. n. a) vederfaras
någon; beqväma sig till, nännas; fht. zemen (ipf.
gezâm), höfvas, passa; fsax. teman; ffris. tima;
nht. ziemen; ns. tehmen; holl. tâmen; nfris. tieme;
vfris. tiemjen; moes. ga-timan (-tam, -teman,
-tumans),</i> id. Att fn. tima, v. n. och sv. dial.
timas, v. d. nännas, är samma ord, som de ofvan
anförda götiska språkfränderne, är otvifvelaktigt.
Jfr mht. mich zimet, mihi placet, jag finner för
godt; nht. dial. (Thüringen) sich etwas zemen,
låta något behaga sig.

TIMBER, n. timmer. Dl.(Mora),fl.(Pargas).
Tömmer, n. id. Sk. Fsv. timber, timbr, tymbr.
UL.VGL.; fn., n. timbr; fht. zimbar; fe. timbor
(timber); ffris., e. timber; holl., ns. timmer; d.
tømmer, id.

Fräuen-timbar, q. v. Frugen-timmer, n.
fruntimmer. Vg. Ordet lånadt från tyskan.

Kvinn-timmer, n. qvinsperson. Sm.

Temra, f. upptimrande af ett hus; has, som
håller på att timras. "Han e på (ell. ve)
temra", han (är på något ställe och) arbetar som
timmerman. Vg.(Kåkinds h.). Fe. timbran;
moes. timrjan el. timbrjan, v. a. bygga;
ga-timrjo, f. uppbyggande; timrja, m. timmerman.

Timber-óks, m. timmerbagge: Cerambyx el.
Lamia ædilis. Fl.(Öb.). Timmer-hane, m.
Nk.(Kihls s:n); timmer-kuse, m. Ul.;
timmer-kus, m. id. Vb. Timmer-hona, f. honan
af samma insekt. Nk.(Kihls s:n);
timmer-mans-fru, f. id. Sdm.

Timber·stukk (pl.-ar), m. timmerstock.
Ö. Dl. Fn. timbrstokkr. Jfr timmer-stókkar.

Timbra, v. a. 1 timra. Fl.(Pargas). Fn.
timbra.

Timmer-aln, f. lodstock vid timring. Sm.

Timmer-bröt, s. briota.

Timmer·gille, n. kör-öl, undfägnad efter
timrets hemkörning till byggnad. Sm.

Timmer-gänge, n. timringsgille. Den, som
skall timra sig ett hus, håller timmergänge,
hvilket räcker lika länge som timringen. Bland
välfägnaden förekommer ralle-gröt. S. ralle 2.

Timmer-kar(l), m. timmerman, en som
timrar; egentl, den som hugger till och sätter upp
ett hus af timmer. Vg.

Timmer-laga, f. timmerhög. Kl.,sm.
Timmer-vandring, m. id. Kl.(N.Tjust).

Timmer-stókkar, m. pl. (såsom i riksspr.)
stockar, ämnade att begagnas vid timring.
Talesätt: dra timmer stókkar. 1) sätta pannan
mot dörren och draga henne uppåt, så att ett
darrande ljud uppkommer, ungefär som då
man släpar timmer. Vg. m. fl.; 2) snarka
hårdt under sömnen. Nk.

Timmer-såt s. sittja.

Timmer-åka, s. aka.

TIME (pl. timar), m. 1) tid. Deraf
an(d)time, bråd tid för utsäde och skörd. Jtl.
An(d)timme, m. id. Dls.; 2) timme. Tima, m.
Fl.(Pargas); taimä, m. id. Dl.(Mora). På timen,
strax, genast. Hj. Fsv. time, m. tid, timme;
fn. timi, m. a) tid, beläglig tid; b) lycka,
medgång; fe. tîma, m.; e. time, tid; d. time. Man
har ansett att fn. timi vore beslägtadt med
moes. ga-teihan, te, visa, förkunna, fe. tîhan, id.,
så att fe. tima, m. tid, vore sammandr. af tihama.

Tim (ipf.-ä), v. imp. tima, hända. Vb.
Fsv. tima; fn. tima; d. d. times; fe. timjan.

Tima, v. n. drifva sin löptid. Jtl. Timas,
v. d. drifva älskog. Hs. (enl. Ihre, DL. 182).
Jfr isl. timgask, yngla.

TIMP, m. 1) hufvudbonad, som ogifta
qvinnor fordom nyttjade. Dl.(Elfd,); 2) ett slags
barnmössa. Dl.(Mora); 3) bindel.
Hs.(Norrala),vl. Jfr ns. timpe, m. spets (B.W.B. 5, 70).

TIN 1, n. tenn. G. Tinn, n. Fl.(Nl.); i
Göta munarter ten, n. Fsv., fn., fe., holl., d. tin;
fht. zin; nht. zinn; ns. tinn, n. id.; skr. óina,
n. bly.

Ten-orm. m. ormslå; Anguis fragilis. Nk.

Ti-bet, v. a. förtena. Tibett, förtent. Dl.
(Mora).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 11 21:21:06 2018 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0763.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free