- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
740

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TJU ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skref (mellan benen), gren. Dl.(Elfd.,Våmh.).
Tjauvä, f. tjuga. G.; tjyve, f. Sk.,ög.; tyvä,
f. id. Sdm.; tjuv (def.-on), trägaffel med ett
omkring 6 alnar långt skaft; nyttjas i rian att
handtera halmen med. Fl.(Nerpes); tjvvå, f.
id. Fl.(GK.,K.,P.,NK.); deraf a)
lang-tjyve, mellom-tjyve, stakked-tjyve, f. Sk.; b)
tiuga ópp, v. a. 1 räcka upp (säd, hö) med
en tjuga. Ög.; c) hö-tyvä, risst-tyvä,</i> f. Sdm.
Fn. tjúga, f. klynnigt redskap, tjuga;
hey-tjúga, f. hötjuga; fsv. tiugha, f. tjuga. Gl. Ordspr.
43, 331.

Tjoga 2, f. framgång; välsignelse. Ul.

Tjuva-märke, n. klufvet märke (liknande
en hötjufva) å kreaturens öron. Vg.

Tugå, f. dragvidja eller järnygla i en släde,
hvari skaklarne fästas medelst skakkelträet,
som antingen är en krok af trä eller järn. Dl.
Tugä, tågä, tögä, f. ´Sdm.; tugu, f. Fl. (Nl.);
tug (def.-on), f. Fl. (Öb.); tugo, f. Nb.(Cal.);
tugu (teugu, tuge el. tue), f. id. "Hav du
na dill sätt i teugun sóm dåg?" har du häst
som duger (som orkar draga lasset)? Vb.
Tög, f. 1) vidja. Åm.; 2) notrep, groft rep
till fisknot. Norrl.,sdm.,ög. Fn. tág, f.
vidja; n. toge, m. tugu, f. krok till att draga i;
dragkrok på harf och släde. Deraf
tugu-trä, n. framträet på en släde, från hvilket han
drages med skaklarne. Fl.(Öb).

Tyg, n. 1) (såsom i riksspr.) redskap, don,
väfnad af ull, bomull o. s. v. Uttalas
gemenligen ty, stundom tyj el. töj. Deraf a)
böjs-töj, n. byxtyg; kōve·töjs-böjser, f. pl. byxor af
köppt tyg )( himme·vövt-töj. Sk.(Ox.); b)
harv-ty, n. skaft på räfsor. Åm.; c) hugges-töj, n.
redskap att hugga med; d) ler-töj, n. lera.
Sk.; e) måge-töj, s. mök. 1; f) nókke-tyg, s.
nókk; g) sånn·töj, n. sand. Sk.(Ox.); h)
tórva·töj, n. redskap att upptaga torf ur
torfgrafvar. Sk.(Ljunits h.); i) tygå-släda, m.
arbetssläde. Fl.(GK.,P.); 2) testiculi. Sm.;
3) sak, omständigheter. "Hvo jär ä för tyg
da drags vä? Hva hav du för däg för tyg
igen?" Vb. Allmänt säges: dumt tyg,
dumheter; deraf ty-ale, n. demin. småsaker. Hl.;
4) någonting bra eller dåligt. "Tyg te kar,
häst, vagn, saker", förträfflig karl o. s. v.
Deraf krone-tyg, n. något öfvermåttan bra.
"Krone-tyg te kar, saker". Sm.,bl. Fsv. tygh,
tyg; fn. tygi; fht. geziug; nht. zeug; ns. tüg;
holl. tuig; d. tøi.

Tåg (pl.-er), f. 1) lång och tunn trädrot,
sugrot. Norrl., äfven Sveal.; 2) ranka,
slingerväxt. N. tåg; fn. tág. Deraf a) lit-tågår,
s. lit 3: b) tåg-bär, n. stenbär; Rubus
saxatilis. Norrl. Tag-bär. Bhl.; kras-bär el.
klas-bär. Ul.(Rosl.); J. Marie bär. Ul. Andra
namn anföras af Linné (fl. suec. ed. 2;a, s.
173), Retzius (fl. oec. 2, 622). Busken kallas
tåg-bers-rais, n. Dl.(Elfd.). Gl. sv.
(Frankenias) <i>togbär, krassbär, jungfrubär, jungfru
Marie bär
; (Bromel) <i>tågbär, klaasbär, jungfru
bär
, J. Mariebär; n. tågebär.

Tåga 1, f. enbettslass. "En tåga hö", ett
lass hö, som kan dragas med en bäst. Kl.

Tåga 2, s. mot-tåga, sid. 446.

Tåge 1, m. dragstång, tistel för en sladd,
åkerharf o. d., hvarmed den drages. Ul.—ög.;
deraf a) tåg-nagel, m. pinne i vagntistel, som
håller dragremmen. Vg; töv-navle (i st. f.
tög-navle), m. nagel eller bullt af trä eller järn,
som sättes framför tisten igenom plogåsen eller
dragstången. Hl.(Skällinge); dra-navle, m
id. Hl.(Värö,Frillesås): b) tåg-pinne, m.
tåg~stikka eller bärle-stikka, f. den nagel,
hvarmed skakeln fästes uti ett oxok eller som
sitter i dragstången. Sm.(N.Vedbo).

Tåge 2, m. drag, dragning, tag. "I en
tåge", i ett drag, utan uppehåll. Vg. Jfr nht.
in einem zuge, id.; nfris. tôg, gång, vice.

Tåge-garn, n. lingarn. Brua-garn, n.
id. Bl.

Tågli(g), adj. 1) långsam i gång och
rörelser (som drar benen efter sig); trög. Allm.
Tögli, tôgli, id. Vb.; 2) stilla, foglig.
Vg.,ög. Tågli, id. Sm.; 3) allvarsam. Vg. Gl.
sv. toglig, långsam.

Tågli(g)t, adv. 1) långsamt; småningom.
Allm. Tulige. Sk.(Näsums s:n); tulie, id.
"Dä får gå så tulie". S.Sk.; turlians, sakta,
försigtigt. Sk.(N.Åsbo); tulians, id.
Sk.(Frosta); 2) fogligt. Ög. Gl. sv. togliga,
långsamt (Vish. 12: 2).

Tåg-tåĐå, s. tåđa.

Tåg-vred, m. sammanvriden lock af
tågor. Sm.

Tång, adj. 1) som låter utdraga sig,
elastisk; 2) smidig, vig. Hs.(Db.). Jfr tånga,
under tågna, här ofvan.

Tångna, v. n. 1 tagna, uttänjas och
derigenom slappas, blifva mindre spänd, blifva
slak. Allm. Tånga (tångna el. tägna), id.
Hs.; tångän (ipf. tångnä), 1) id.; 2) blifva
längre. "Góssn ha tångnä seda ji såg’n sist".
Vb. Fn. togna.

Töja 1, v. a. o. n. 2 1) (såsom i riksspr.)
utsträcka, uttänja. Tööj (ipf. töjd), id. Vb.;
2) draga ut, dröja. "Han töjer", drager ut på
tiden. "Hvarför töjer du?" Sm. Tök, töuk
el. täuk (ipf. o. sup.-ä), v. a. a) id.; b) med
fingerknogarne lossa huden af kreatur; flå utan
att nyttja knif på det att skinnet ej må
skadas af knifven. Nästan allmänt bruk. Vb.
Fsv. tøghia, v. a. a) töja, utsträcka; b)
fördröja; fn. tegja, teygja; n. tøygja; d. d. tøie,
töja; ns. tögern, dröja; nht. zögern, id. Deraf
a) töj, f. utsträckning; som låter töja sig.
"Han ger väl töjen", ger väl med sig, låter
sig val öfvertala. Vg.,sm., b) töja 2, f. tid.
Vg.,hl. Tya, f. id. "Han va syg en lång
tya". Hl.(Morup); c) töje, f. råsa af kardad
ull. "Töje to". Sk.(Ing.),hl. Tya, f. id.
Sk.(Ljunits h.). D. d. töge, töje, tyk, id.
(Mlb., DL. Kok 1, 406); fn. togi, m. ulltott.

Töva, f. tåga. Lin-töva, f. id.; deraf
tövla, v. a. 1 göra så att tågorna ligga lösa.
Sk.(N.Åsbo).

TJUGA 2, s. tjå l.

TJUGONDE·DAG-MIDSÓMMAR, m.
sommarmarknaden i Jönköping omkring 20 dagar före
midsommar. Sm.

TJUKA 1, f. bjellra, pingla (kring hästens
hals). Nb. Tiukka, f. Nb.(Cal.);. tjuk
(def.-a), f. id. Vb. Fin. tiukku.

TJUKA 2, s. tikk.

TJULKA, v. n. 1 snyfta djupt. Tjuka, id.
Vg.(Elfsb.). Jfr tjå 1.

TJUR 1, n. tjuder. Vg.,ög. Tyđer, töđer,
n. Dl.; tjör, tör, n. Sk.; tyr, n. id. Bhl. Fsv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:57:16 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0770.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free