- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
742

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TJÄR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

n. tjønn, kjønn, tjenn, f. id.; d. d. kiærn, "lidet
vandstede, en süg i marken, der om sommeren
bliver tør" (Mlb.,DL. 372); e. dial. tarn, kärr,
gungfly; skot. tarn, bergsjö. Flera engelska
ortnamn lyktas på -tarn. Jfr J. J. A. Worsaae,
Minder om de Danske og Nordmændene i
England, sid. 103. Ihre (gl. 2, 936) sammanställer
härmed törn i Söder-törn.

Tienn-pótt, m. liten insjö utan aflopp,
litet kärr. Dl.(Elfd.).

Tjern-dólp, m. liten sjö på myrar. Jtl.

Tjärn-rosur, f. pl. näckrosor: Nymphæa.
Mp. Jfr väm-blad.

TJÄR-SLAG, <i>tjär-spritta, tjäru-dal,
tjäru-lóppa, tjär-urt, s. tira 4.

TJÄTT, s. tjett.

TJÖNNE el. tiynne, n. tjenstehjon, tjenstefolk.
"Hur manga tjynnen ha’n J?". Sm.,hl. Tjönne,
tjynne, tynge, tönge, töinge, n. Sk.; tynne, tyne,
tyene, n. id. Bl. D. tyende, n. husfolk, tjenstefolk:
fn. þjónn, m. tjenare (af þjá [troligen i st.
f. þihva], v. a. bringa i träldom); þýr, þý, f.
trälinna; fe. þëov, þeav, m. träl, tjenare; þiven,
þëoven, tjenarinna; moes. þius (pl. þivos), m.
tjenare; þivi, f. piga. Jfr tibble, tjonk.

Ränne-tynne, s. rinna.

Tjönna-lön, m. tjenstehjons lön.
"Tjönna-lönerna ä nu så dyra". Sm.,sk.hl. E.
tyendeløn.

Tynge·skrift, n. orlofssedel. Sk.(Frosta h.).

Tyn-god el. tyen-god, adj. manstark; som
har tillräckligt med arbetsstyrka. Kl.

TJÖR, tjär-kall, tjör-tall, s. tira 4.

TJÖRNE, tjörne-buske, s. torn 1.

TJÖR-PÄL, tjör-stage, s. tjur 1.

TJÖR-SPRITTA, tjör-viđ, s. tira 4.

TO 1, n. dal mellan tvenne berg, sänkning
mellan tvenne berg. Vb.(Bjursholm),hs.(Norrala).
N. to, f. gräsplätt, som är omgifven af
klippor eller kratt; fn. , f. liten afsats i en
brant fjellsida.

TO 2, n. 1) orensad ull. Sk.,hl.,bl. To, n.
ull, vanligen långull. Den kortare ullen, som
klippes om våren, då fåren utsläppas, kallas väft
och begagnas till inslag i väf. Vb.; 2) orensadt
lin. Sk.(Ing.),bl.,sm.,öl.,ög.,g.,sdm.,åm.; 3)
tåga, nerv. Vg.; 4) blånor af lin eller hampa.
Sm.,kl.,hs.,åm„dl.; 5) hår (af hundar).
Hund-to, n. Sk.; 6) fig. art, beskaffenhet, anlag,
fallenhet (likasom goda tågor uti). "Gódt to", god
art. "Dä ä gódt to i honom", det är mycken
qvickhet och hurtighet i honom. Vl. "Dä ä
dåligt to i honom", det är dålig egenskap hos
honom. "Dä ä inte dugligt to ; honom. Dä ä e
gódt to i den rókken". Vg. Fsv. to, n. lin och
hampa (SML. S. S. 1, 13); fn. to, orensadt lin;
d. d. to, toe, , ull; n. to, f. tyg, garn, i
synnerhet af lin eller hampa; lärft.

Kórt-toad, adj. som har kort ull. Sk.,hl.
D. d. korttoet.

Lång·toad, adj. som har lång ull. Sk.,hl.
D. d. langtoet.

Skinn-to, s. skinn 1.

To-betel, m. ängdun: Eriophorum
vaginatum (efter blomningen). Sm.(Vestbo).
To-böter, to-böder, m. Eriophorum angustifolium
(efter blomningen). Hl. Isl. bútr, m.
afskuret stycke, tvärt afskuren stumpe. Benämningen
är lånad af axets likhet med en afklippt
ullock. I andra munarter hadd, m. Sdm.;
harull, f. Sveal.; svart-huvud, n. Vg.

To-bruet el. to-brådd? hopvriden linlock. Kl.

To·bändel, f. snarrefva: Cuscuta europæa.
Norrl. Hummel-binda, f. Dl.(Falun);
täbengräs, n. Åm.; nässel-silke, hör~silke, n. Sm.;
skórr. Sk.

Toe,, m. råämne af lin, ull, hampa. "Dä ä
go toe i den tömen, tyget, hatten. Väven,
klädet ä av god toe". Sm.

To-fitte·gille. n. kardegille; spenamn.
Sk.(N.Åsbo).

To-flage (pl. -gar) m. blåntotte; hoprullade
dockor af blånor, motsvarande knókkar, m. pl.
(dockor af tågorna). Gstr.,hs.(Db.).

To·garn, n. blångarn. Hs.,dl.(Mora).

To-land, n. åker, der lin eller hampa sås.
Sk.,hl.,bl.,sm. Hör-land, n. åker der lin
sås. Sk.

To-lega, f. matvaror, som lemnas den
qvinna, hvilken emottager ull eller lin att
spinna för betalning. Dls. To-lever, m.
Vg.(Skarab.); spinne-mad, spåne mad, m. Sk.;
skön, n.? id. Kl. Fsv. lever, m. bröd. S. lev.

Tonad, m. 1) lin eller hampa.
V.Dl.(Nås),sk.(Lugg.),hl.,sm.(Vestbo). Tone, m.
lin. "Tonen väkser, tonen häkklas, tonen
spinnes". Vg.; deraf lin-tonad, lin eller hampa.
Sk.; J. Marie tonad, Polygala vulgaris. J.
Marie lin, vårfru-lin
, n. id. Sm.; 2) garn af
lin eller hampa. Sk.; 3) ull och lin, som
gifves åt dem, hvilka skola gifta sig. Om
hösten, förrän brölloppet sker, går bruden kring
sin socken, äfven i de nästgränsande, der hon
är känd, för att tigga "tone". Hon bär ett
litet spö i handen, hvarmed hon slår på
dörren utan att gå in. Husmodren, som förstår
tecknet, utbärer då gåfvan, utan att inbjuda
fästmön. Sm.(Vestbo). I Ög.(Ydre) kallas
denna uppbördsvandring "att gå i brusta",
hvarunder bruden erhöll utom nämnda persedlar,
äfven smärre trä- och kökskärl. L. F. Rääf,
saml. 1, 109. N. tonad, m. garntyg,
tillverkadt af lin eller hampa. Ordet tonad
förutter ett fornsvenskt verb tofva, spinna.

Tonads-frö, n. lin- eller hampfrö.
Sk.,hl.,sm.

Tona(d)-tiggerska, f. (fästmö) som tigger
lin, hampa, ull; piga, som skall gifta sig och
går omkring och tigger lin till bosättningen.
Sm. Tona(d)-tiggare, m. id. Vg.(Elfsb.).

Tona-garn, n. lingarn. Vg.

Tona-väv, m. linväf. Vg.(Skarab.).

To·onsdag. m. onsdagen i sjunde veckan
(omkring d. 20 maj), då man bör så lin.
S.Hl. S. vekko-räkning.

To-repa, f. linrepa, grof häckla hvarpå
linknoppen framdrages. Ög.(Ydre). Hör-repa,
f. Sk.

To-rå(d), n. förråd af lin eller lingarn.
"Dä ha vorte dåligt torå i år", garnet är
dåligt i år (näml. till följe deraf att linet är
skadadt af frost o. d.). Sdm. Ordet är troligen en
mandragning af to-förråd.

Tå-spuni, m. blångarn. Dl.(Våmh.). Jfr
spinna.

Tull-to, s. tull.

Täje n. blånor. Hampe·täje, n. hampblånor.
Hl. Troligen bör täje hänföras under to

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free