- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
751

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TRI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

brukl.) Tribbäl, trebbäl, trubbäl (ipf blä) eller
tribällér (ipf. -ä), v. n. tvista, gräla. Iribbel, n.
tvist, gräl. Vb. Af lt. tribulare, v. a. pressa,
plåga; nht. tribuliren; Nassau tribelieren (Kehrein
1, 409).

TRI-BLA(D), s. tre-bening.

TRID (def. triden, pl. tridar), numer. ordinal.
(brukadt såsom substantivum), m. den tredje i
ordningen. G. Triđjen, m. def. id. Dl.(Mora).
Jfr trai.

TRID·SINN, s. sinn 1.

TRIFT, m. Statice armeria. Bhl. I andra
munarter strandblomster, n. Odlad kallas örten
<i>engelskt gräs, gräsneglika. Namnet trift är
infördt från England. E. thrift. Statice armeria.

TKIGGE-SKAFT, s. treggeskäft.

TRIIG (tvåstafvigt), adj. i) seg och grof; om
kött. Sm.,bl.; 2) trög, tung; om väglag. Sm.
Jfr trivig´, som troligen är den ursprungliga
formen.

TRILLA (pr. trildur, pl. trille´, ipf. trall el.
tralt, sup. trilli), v. n. trilla, rulla. "Han trall
kavell umkring". G. Trillä (ipf. trall el.
trillade, sup. trullit), 1) trilla, rulla, hvälfvas.
"Mjuka tjenare, herr rännsten! sa’ den sóm trall på
näsan". Götal.; 2) flyta, rinna. "Svetten trillar
å mej". Sk.; 3) kasta trillan. Sm. N. trilla;
ns. drillen, "drehen, herumdrehen"; schwab,
trillen, id.; swz. trüllen, v. a. rulla, sammanrulla
(Stalder 1, 313); e. trill, drypa.

Tralla, v. n. 1 falla. "Tralla i kull,
ómkull". Sm.

Trill (def. -a), f. stor vattenhvirfvel
nedanför en fors. Vb.(Nordmaling).

Trill, pa trill, adv. trillande. G.

Trilla, f. trissa, rund skifva. Allm. Trill,
f. id. Vb. "Kasta trill, slå trill", slå trissa;
en barnlek. Götal. N. trill, m. trilla, trissa;
d, trille; gl. d. trilde (Moth); ns. trille. id.

Al-trilla, f. en tjock halftrilla af al, som
skräddare nyttja till pressning. Sm.

Trille-bör, m. hjulbår. Sk.,hl. D. trillebör.

Trille-kórv, m. ett slags korf. Sk.

Trille-sömm el. trill-sömm, m. fållsömnad,
sömnad då man fållar och dervid något
hoprullar (trillar samman) kanten af tyget som
fållas. "Sy trille-sömm". Trille-fåll, m. id.
S.Sk.

Trilling, m. smörklump som är trillad till
äggform. Bl.

Trilli-vippa, f. ostadig, lättsinnig qvinna.
Fl.(Nl.). S. vippa.


TRILLE-FYRA, räkneord, tre eller fyra.
Sk.,sm. Trell-fira. Sk.; trelle-fira, trölle-fyra. Bhl.

TRI-MENNIKG, s. tremenning.

TRI-MJÖLKS·GRÄS, n. kabbelök: Caltha
palustris. Åm. Andra namn anföras hos Linné, fl.
suec. (2:a ed.), s. 199; Retzius, fl. oec. 1, 138;
Wahlenberg, fl. suec. 1, 356, men i synnerhet
Dybeck, Runa 1845, s. 67. Namnet trimjölks-gräs
tillkännagifver växtens framkomst, då den så
kallade tri-mjölkningen tager sin början och
erinrar om det fornengelska månadsnamnet
þrimilcë, m. maj. Måhända att i fn. fordom funnits,
såsom Grimm (gesch. d. d. spr. 1, 66) antagit,
ett ord þrimilki, maj månad. Jfr try 1.

* TRIMPA (ipf. tramp, sup. trumpit), v. a. o.
n, trampa. Ett sådant starkt, nu förloradt, verb
har fordom i äldsta tider funnits i vårt språk,
och är uppstäldt af C. Säve. I riksspr. hafva vi
ordet trumpen, adj. (eg. p.) nedslagen, ovillig,
dyster, butter, men dess ursprungliga betydelse
är: förtrampad, kufvad och derföre nedslagen,
ovillig o. s. v.; trippa (ljudsämdt af trimpa), v.
a. Moes. ana-trimpan (trump, trunpun,
trumpans), </i>έπιϰεισϑαι. Det är sannolikt; att detta
starka verb äfven funnits i andra götiska tungor.
Jfr swz. tramp, m. tung gång; trumpen, v. n.
vara långsam i gång och arbete; trumpelen, a)
trippa; b) arbeta långsamt (Stalder 1, 296, 314);
nht. trampen, v. n. trampa, stampa med foten;
ns. trampeln, v. n. id.; trippeln (urspr,
förmodligen trimppeln, trippa (B. W. B. 5, 96, 110);
holl. trampelen, v, n. stampa med fötterna;
trippelen, trippa; e. trample, tramp; e. dial. trample,
"to walk unsteadely; schwab, trampel, f. lunsig,
plump qvinna (Schmid, 135); bay. trappen, v. n.
stampa. I lithauiska tungan finnas ännu spår af
den gamla roten och troligen äfven i grekiskan
Jfr gr. τραπ-εẽιν (trampa af och an på något
och sålunda utpressa; deraf τραπητής, m.
vinpressare; τραπητός, utpressad, om vin.
(Hesych.); ἄτραπηός, opressad (Etym. M.).

Hjelp-trampor, f. pl. ett slags trampor,
satta på tvären öfver de egentliga
tramporna. Sm.

Tramp, f. trappa, uthuggen af en stock.
Hs. Trampa, f. trappa. Hs.(Db.,Bj.,Ljusdal).
Fsv. trappa, trapa, f. S.S. 1, 38.
Legend. 1, 5, 185; mht. trappe; lit. trampas,
trápas, m. trappa; trépas, m.; nht. trappe,
m. id.

Trampa, v. a. o. n. 1) eg. (såsom i riksspr.)
trampa: calcare; 2) para sig; om kalkon och
hönstuppen. Ög. D. trampe, trampa; isl.
trampa, id. (måhända af danskan); swz. trampen;
holl. trampelen; nht. trampeln,¨, stampa med
fötterna; e. tramp, trample; lit. trépti.

Tramp·gräs, n. trampgräs: Polygonum
aviculare. Gl. sv. (Fraukenius, Bromel, Tillandz)
trampegräs; äfven hönsegräs, väg·knutegräs,
vägegräs.

Tramp-stikka,f. trampa i en väfstol. m.

Tramp-stókk, m. det trästycke på en väf,
der tramporna äro fästade. Vg.

Trapp, f. sop- eller ved-vrå. "Limmen står
i trappa", qvasten står i sopvrån. Dls.

Trappa, v. n. 1 1) gå upp för en trappa,
stiga uppför en stege. "Trappa ópp", gå upp
för trappan; 2) trippa, gå fort med små steg.
"Trappa på", trippa på. Sm.,ög. Ns.
trappen, v. a. trampa (B. W. B. 5, 99); holl.
trappen, id.

Trimpog, adj. tjock. Hs. (enl. Ihre).
Ursprungliga betydelsen har måhända varit:
hoptrampad.

Trimpet el. trimpot, adj. nätt, grann,
jungfrulik. Vg. Trippet, adj. id. Sm..

Trump, m. hotelse och tvång. Ög.

Trumpe, m. tvär och trög menniska. Kl.
Anm. I ofvan anförda ord uttalas m dubbelt.

TRIMULANT, m. örfil. "Ja ska ge dej ajn
trimulant, så däu ska sej sjan sola i ajn vra".
N.G.

TRIN, trina, s. trena.

TRIND, adj. 1) eg. (såsom i riksspr.) rund
som ett klot, en stock. Uttalas vanl. trinn: 2) fig.
hafvande. Sveal. D. trind, rund; fsv. trindhel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:41:48 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0781.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free