- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
759

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - TRÅS ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken bär honom på sig, fri för all skada af
kulor och lod. Fl.(Öb.).

TRÅSSLA, s. tråd.

TRÅSSA, s. trösta.

TRÅT, s. tryta.

TRÅ-TÅLIG, trå·talighet, trått, s. trå 1.

TRÅTNA, s. trutna.

TRÅ-TYG, -vale, -vele,</i> s. tra.

TRÄ 1, n. träd. Trai. Dl.; traj, N.Sk.; tri,
Nb.(Råneå,Nysätra,Cal.). Fsv. træ.
VGL,UL,ÖGL. Alex. 5873.; tre, n, träd. VGL.; fn.
trè; fe. treóv, treó; n. tre; d. træ; e. tree;
moes. triu; gr. δρύς; skr. dru, m. druta, n.

Bast-trä, n. lind: Tilia europæa. Fl.(Nl.).
E. dial. bast-tree, id. (Prior, Popular names
of British plants, sid. 15).

Bläjda-trä, n. kärnved af fur, passande
till bläjdar (viggar). Vg.

Bo-trä, bos-trä el. vård-trä, n. gammalt,
vanligen ensamt och nära boningshusen
stående träd (lind, ask, alm eller tall), som hålles
i stor helgd, emedan det tros vara tillhåll för
gårdens vättar och skydsandar och icke
kunna nedhuggas utan att bringa sjukdom och
förderf öfver dem, hvilka skulle våga ett sådant
tilltag. Man har vid sådana träd bedit och
offrat, särdeles på thorsdagsqvällarne och före
stora högtider för att dymedelst afvärja
sjukdom, olyckor och ohell på menniskor och
boskap. Offren ha gemenligen varit mjölk eller
öl, som gjutits öfver trädets rötter. Ännu i
dag bibehållas på en och annan aflägse gård
dessa forntida bruk. Flera småländska slägter
hafva tagit sig tillnamn efter sin fädernegårds
och fäderneslägts heliga vårdträd, t. ex. Almén,
Linnæus, Lindelius, Tiliander. Svea-,Götal.
ls-trä, n. Vb. Jfr Hyltén-Cavallius, Värend
1, 357. J. Grimm, deutsche mythologie, s. 476.

Bro-trä, n. farved på bro. Vb.

Brunnels-trä, n. fogelkörsbärsträd:
Prunus avium. G.

Bördä-tré, s. bära.

Elna-trä, s. ula-rönn.

Fä-trä, n. skuggträd, qvarlemnadt att
gifva skugga åt kreaturen på eljest trädlösa,
soliga fält och ängar. Ög.

Geta·barka·trä, n. Rhamnus catharticus.
G. Gl. sv. (Frankenias) getappel. Jfr
<i>väre-torn, valbjörk.

Gul-barka·trä, n. Rhamnus frangula. G.
Brak-ved, m. Sveal.; brågon, n. Bhl. Jfr
tröske.

Harve-trä, n. haspel. Vg.(Kinnevad). Jfr
sid. 246 b.

Hjerta-trä, n. det trä, som står midt uti
en kolmila. Sm.

Häkke-trä, n. sparrträ i krøppsåsstugor.
Krunn-stång, f. Vg.(Rackeby s:n).

Jord-trä, n. nedersta syllen närmast
jorden i ett hus. Sm.

Kjel-trä el. kjälll trä, n. (eg. kärl-trä),
vindställning i köksspis, hvarpå kokgrytor hänga
öfver elden. Vb.,nb.

Krikon·trä, n. Prunus instititia. Sm. Gl.
sv. (Frankenius) krikonträ.

Kvalke-bärs·trä el. kalkona-trä, n.
olvonbuske: Viburnum opulus. G. Af kvalkä,
kålkä si, qvälja, svälja något att man qväfves.
Jfr olvon.

Milla·trä, s. millum.

Näse-trä, s. nasä.

Penna-trä, n. kärnved af fur, passande till
skopinnar. Vg.

Såre trä, n. ett af ask konstigt arbetadt
stycke eller spån. Man har stor tillit till dess
undergörande kraft att stilla blod o. d. Det
får ej falla till jord eller komma vid metaller,
emedan det då förlorar sin kraft; den lidande
håller det i händerna eller bär det på kroppen
att träet må jämnt vara varmt. Runa 1849,
s. 16.

Tre-bul, m. trädstam. G. Fsv. træsbol,
id. Cod. A. 27, f. 180.

Tre-släp,? grof släde att derpå framsläpa
stora stenar. G.

Tre-vast, s. vast.

Trä-aksla·vagn, s. vagn.

Trä-ale, n. coll. smärre-träd. Hl.
Träalle, n. Sk.(Hjernarp i Bjäre h.).

Trä·besmare, n. besman af trä. Vg. Fsv.
bismari, besman.

Trä-bonne (pl. -nar), m. toffel med
träbotten. Sk.

Trä-bóttna·stövlar, m. pl. stöflar med
träbottnar. Sm.

Trä-bulle, m. träskål, ett mindre träfat.
Nk. Trä-bakk, m. Sdm. Jfr bolle, bulle.

Trä-bänk, m. enkel bänk af bräder att
ligga uti. Sm.

Trä·hälar, m. pl. afsågade och kokade
trillor af björk, hvilka nyttjas såsom klackar
på skor. Sm.

Trä-knarr,m. spillkråka: Pious Martius.
Af det knarrande ljudet på murkna träd. Sdm.
N. treknarr.

Trä-knäpp, n. trähalsband, hvarmed
boskap bindes i fähuset. Sk.(Ing.).

Trä-kutts, s. kåta 2.

Trä-påse, m. liten träkagge, som rymmer
en kanna. Nora bergsl.

Trä-ros, f. välluktande törnros i trädgård.
Sm.,ög.

Trä·rännare, m. nötväcka: Sitta europæa.
S.Nk.

Trä-skervan, f. def. ett slags barnsjukdom,
som tros föranledas deraf att modern under
hafvande tillståndet råkat ut eller råkat för
vid ett bos-träd, och förmenas sjukdomen
blifva botad, om man på thorsdagsmorgonen
innan sol går upp förer barnet naket genom
klovan af ett lefvande träd. Sm.(Värend).

Träsko-mann, m. karl, som förfärdigar
träskor. Sk. D. træskomand.

Trä-sluger, trä-slög, s. slög.

Trä·svala, f. svart och hvit flugsnappare:
Muscicapa atricapilla, L. Ög.

Trä-vara, f. växande skog. "Der väkser
go(d) trävara". Sk.(Villands h.).

Trä-vevla, f. murgröna: Hedera Helix.
Sdm. Vevla är benämningen på de flesta
slingerväxter. Gl. sv. (Bromel) trävevla,
gundelref. Jfr rind, ve(d)ben.


TRÄ 2, s. tråd.

TRÄA, träda, trädes-stókk, träd-lök, träd-säd,</i>
s. tråda.

TRÄGAL, trägas, trägnas, s. trå 1.

TRÄGG (pl -är), m. kafle, flätad af vidjor (att
dermed binda boskap i bås). Dl.(Elfd.).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:31:18 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free