- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
794

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VAR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VAR

Von-var, s. von.

Vysna, v. a. 1 varsna. Sm.

l, m. 1) rishög, uppkastad der någon
blifvit ihjelslagen eller ljutit döden genom
olyckshändelse. Sm. le, m. a) rishög i skogen,
då der rödjas. "Bränna en våle". Vl.; b)
bål som tändes på höga berg, t. ex. påskafton.
"Vi skomm inte ha nön påska-våle". Påska-vak,
m. id. Hl. (Värö); jfr påske-vaka, sid. 496;
2) förhuggning i skog (när många träd fällas).
Vl., mp. Wål (pl. -är), m. 1) ris och qvistar
i skogen; 2) skräp. Ö. Dl.; deraf a) sturwålär,
m. pl. träd, ris och qvistar, som i mängd
fallit ner i skogen, b) wål-stakk, m. stack af
ris och qvistar; c) wålutt, adj. uppfyld af
nedfälda träd, ris och qvistar och hvarest det af
sådan anledning är svårt att komma fram. Ö
Dl.; d) ök-vål, m. hög af stenar och grenar,
som af förbifarande uppkastas vid vägen, der
någon ljutit döden. Dl. (St. Tuna, Rättvik).
Val, m. 1) vårdkase, stenrös på bergshöjder.
Bhl.; 2) samling af vindfällen och skräp i en
skog; deraf gval-fall, n. en mängd af öfver
hvarandra kullfallna träd ; 3) stubbar, rötter m.
m. i jord, som upparbetas till åker. "Myra
jär sä full vä val, att hä jär ogörligt att
odel a"; 4) samling af trävirke utan ordning. Vb.;
deraf val-kas, s. kas 3, Fsv. varþer, varþr,
vardher,
m. vård, vakt. L. L.; d. d. vare, våre,
bål, bloss; n. vål, träd eller stockar, hvilkas
grenar äro afbrända; vår, vål, hög, hop; fn.
varđi, m. kägelformigt märke af uppstaplade
stenar, vårdkas.

Vårda, v. a. 1 (såsom i riksspr.). hafva
vård. omsorg om; försäkra. I munarterna,
särdeles i norra och mellersta Sverige, säges
la, stundom la, vola el. vula; i Vb. l
(ipf. -ä), "Han lä sig int óm’n" "Vål int!"
låt bli! "Vålän int"! låten bli! Fsv. varþa;
fn. varđa.

O-vårig, adj. ovårdig, vårdslös. Sdm., kl.
I andra munarter ovålig, uvelin, uvelslin,
ovulu, ovulän, ovölin, ovölot, uvåle
.

O-vuLigt, ovuli el. o-vule, adv. mycket.
Nk.

O-vuling, m. oordentlig, odygdig pojke.
Vb. O-völing, m. odugling, misshushållare. Fl.
(Öb.).

Vela, f. vördnad, lydnad. Hs. (Db.).

Later, adj. aktad, ansedd. Vg. (Vadsbo).

Li, adv. sorgfälligt, omsorgsfullt. Kl.
Vårli, vårliga. Vg.

Lna, v. a. 1 skrämma en ifrån någon; i
synnerhet när man skrämmer små barn. Hs.
(Norrala).

Lne, m. vålnad, rå, fylgja. Ög. Vård,
m. N. G., sm.; våre, m. id. Ul. Följer
menniskan hvart hon går och tros stundom
uppenbara sig som ett lyse (litet ljus) eller
såsom menniskans hamn eller skenbild. Fsv.
varþer, m. väktare, vård; fn. vörđr, id.; n.
vor, ra. skyddsande, fylgja. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend 1, 356, 379.

L-bunden, adj. egentl, bunden af lnen
eller vården; säges om en sjukdom hos barn
och består i någon åkomma i benen, att de
förmenas ej kunna gå så tidigt som de annars
borde. För att bota åkomman, stoppas de
genom ett träd, hvilket genom tvenne stammars
eller rötters sammanväxande bildat att hål.
Ett sådant träd kallas äfven l-bundet. Sm.

L-nöp, n. blodsamling nära huden,
utgörande mörkblåa fläckar, som utan egentlig känd
orsak uppkomma hos menniskor och se ut
såsom om någon nupit deri. Orsaken tros vara
att man på något sätt misshagat en vålne, som
sålunda under sömnen hämnats. Sdm.
Vål-nópp, n. Nk.

Läs-laus, adj. vårdslös, oaktsam. Vb.
lis-lös. Fl. (Nl.). Jfr lis-löson.

Vårds-lösing, m. vårdslös menniska. Dls.

Vård-Sätra, ortnamn i Uppland. Fsv.
Vardh-sætra (Dipl. Suec. IV, 538, af år 1337) i H.
Trefaldighets församling uti Uppland.

Vård-trä, n. heligt träd invid gården,
hvilket man fordom tänkt sig såsom hemvist för
husfolkets vårdar eller personliga skyddsväsen.
Ännu beskuggas mången bondstuga i Finveden
och Värend af sådana träd, hvilka hållas i
sådan helgd att ingen vågar nedhugga dem af
fruktan att något ondt då skall hända
nedhuggaren eller huset. Det har varit folksed i
Värend att barnsängsqvinnor i sin nöd omfamnat
vårdträdet för att få en lindrig barnsbörd.
Denna omfamning har väl då icke varit annat än
en hednisk bön till den vård, som bodde i
trädet. Ofta omtalas att prester, hvilka
härstammat från bondestånd, hafva tagit sitt namn af
ett träd, som vuxit pä fadrens gård, d. ä. från
det der växande bo-trädet el. vård-trädet (t. ex.
Almén, Almqvist). Sjelfve Linnæus har sitt
namn af ett sådant träd. De utgöras af
löfträd, helst ask, lind, alm. Sm. Jfr
Hyltén-Cavallius, Värend 1, 357.

Vårig, adj. aktsam )( ovårig. Kl. Jfr fsv.
varogher, varugher, varsam. S. S. 3, 168. Cod.
A. 27, f. 82. Cod. A. 49, f. 249 v.

Väri (ipf. o. sup. värjä), v. a. 1) försvara,
beskydda. Vb. Vära, värja, skydda. Ul.; 2)
berga, försörja sig. "Han vari säg vä sätt
arbait". Vb. Fsv. væria el. veria; fn. verja;
fht. werjan, warjan; fe. varian, verian; moes.
varjan. Deraf a) beväring, f.
beväringsmanskap. Bhl., m. fl.; b) körke-värj (pl. -a[r]), m.
kyrkovärd. Sk. Fsv. kirkiuværiandi; d. d.
kirk-værge; c) verjald, adj. bergelig, med hvilken
man kan begå sig. "En verjald kåg", en båt,
hvarmed man tryggt kan våga sig på sjön. Bhl.,
hl.; d) väre, m. beväringsyngling. Vg.,dls.;
e) värj, n. α) försvar; β) näringsfång, födkrok,
yrke, arbetsförtjenst, "Ji hav int na värj". Vb.
Fn. væri, n. näring, föda; f) värjnings-gård,
m. gärdesgård; ursprungligen: utgärdesgård el.
hägnad mot grannens mark. Gstr.; g) värn (pl.
-ar), m. α) utanverk till en fästning; så kallaa
i Malmö hvardera af de båda förstäderna,
belägna utom den fordom befästade staden.
(Söder-värn, Östra-värn). I Karlskrona bär äfven
trakten näst utom staden detta namn; deraf
värna-bo (pl. -ar), m. som bebor en af värnarne
eller förstäderna i Malmö; β) åker, belägen
inom någons område. "På mina värnar", på
mitt område. "Här på värna" (f. def.), på
denna trakt. Värna (pl. värnor), f. id. Ul. Fsv.
værn, f. a) värn, försvar; b) murar, bröstvärn; c)
hägnad, stängsel; fn. vörn, f.; h) värning, f.
försvar, betäckning, beskydd. Mp. Fn. vernđ,f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0824.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free