- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
814

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VIRK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VIRK

russja. Göta-, Sveal. Virka-hag, n. id. Ög.
Verske (hårdt k), risgård kring ryssjor. Hs. (Db.)

Virke, n. 1) eg. virke. Velkä, id. Vb.
Deraf bränne-verke, n. ved. Sdm. (Ö. Rek.);
2) ämne, hvaraf något förfärdigas ej blott till
slöjdarbeten, utan äfven till hvarjehanda annat,
såsom sko-virke, n. sulor och läder till skodon.
"Dä ä bra virke i dä tyget". Sm.; an-virke el.
an-värke, n. mat, föda. Bhl. (kring Uddevalla);
brö(d)-virke, n. hafrebröd. Bhl.

Virk-järn, n. det järn, hvarmed
hofslagaren upprensar en hästs hof innan skoningcn
Götal. Värk-järn, n. Vb. Jfr värka 2 här nedan.

Vurkna, v. n. 1 1) förvärka. "Vurkna hop",
af värk täras; 2) bulna, slå sig af fuktighet.
Vurken, adj. bulnad; om dörrar, baljor, kar
m. m., som slå sig af fuktighet. Sm.

Värk, m. var ur ett sår eller en böld. Mp.,
hj. Wärk, m, id.; deraf blodwärk, m. med
blod blandadt var ur en böld. Ö. Dl, hj.
Jfr holl. werken, v. a. o. n. verka, arbeta,
jäsa; nht. dial. (Wetterau) werk, svulst; fht.
warahc, sanies, putredo (Graff 1,961); mht.
warch, id.

Värka 1, (pr. värker, impf. vark, konj.
vurke, pl. vurko, sup. vurket el. vurkit, p. p.
vurken), v. n. o. imp. förorsaka känsla af värk,
värka. Götal., äfven i Sveal. (t. ex. Nk.).
Isl. verkja (sv. böjn.), id.

Värka 2, v- a. 1 bortskära naglar och
liktornar. Ul. Värka ópp, ur, v. a. 1 med
värkjärnet (el. virkjärnet) upprensa hofven på en
häst innan skoningen; bortskära horn på
hästhofven. Sk., hl., ög., nk. m. fl. Väärk (ipf.
värkä), id. Vb. Värkä äur, id. G. Isl. virka,
rensa; n. verka.

Värka i hop, v. a. 1 spinna och väfva. "Ja
ska värka i hop to klär". Sk. Deraf a)
värken, n. väfnad med blångarn till varp och
ullgarn till inslag. Sk., sm., g., hl. Varken,
vörken,
n. Sk.; värkene, vargen, n. Hl. D.d.
hverken; ns. (Rügen) warg, id.; b)värkens-vävnad,
m. id. Sk. (N. Åsbo). Stöff, id. Hl. (Morup).
Nht. stoff.

Värk-ört, f. Ranunculus Flammula. Sk.
Ikte-gräs, n. Dl; ält-gräs, n. S. Dl., ul.

Över-värk, n. oöfverträffeligt ting; något
ypperligt, utomordentligt. "Dä va ö. te kär.
Dä va ö. te kalas". Ög., vg. (Vadsbo), sm., kl.
Över-vark, Vg. (Skarab.).

VIRREN-TORN, s. vädrå.

VlRSERUM, sockennamn i Kalmar län. Fsv.
Vithisrum. Dipl. Suec. IV, 582, af år 1337.

VIS, n. (såsom i riksspr.), "Ur viset",
öfvermåttan olämpligt sätt. Ög. "Alldeles ur vise",
alldeles bakvändt. Vm. I fn. förekommer ett
neutralt substantiv vis i sammansättningar:
öđru-vis, på annat vis, annorledes. Fe. vise, f. sätt;
e. wise; nht. weise, id.; jfr vita 1.

VIS, visa-fullen, visar, visdom, vise, vise-fall,
-påk,
s, wita 1.

VISBY, s. vi 1.

VISEN, s. vissen.

VISIL, f. Parnassia palustris, L. Bhl. I
andra munarter hjerte-blomma, f. Dls., vl.;
hår-nakker, f. pl. Öl.; slåtter-blomster, n. Ul. Visil är
troligen beslägtadt med véra, f. sippa. Äldre
författare (Cordus m. fl.) förenade visiln och
hvit-sippan i ett slägte.

Blå-visil, f. 1) blåsippa; Anemone hepatica.
Bhl.; 2) styfmors-viol: Viola tricolor. Bhl.
(enl. Linné). Jfr ves 2.

VISKA, f. (såsom i riksspr.) liten bundt, knippe.
"En viska halm, en halmviska". Sk., hl. Fn.
n., d. visk, f. bundt; fn. halm-visk.

Ars-viska, s. ars.

On-viska, s. on 1.

VISKA 2, v. a. 1 kasta, slänga, "Viska ut’n",
kasta ut honom (genom dörren). Sdm. Viska te
slå till lindrigt. Ög. Jfr fht. wiskjan, tergere;
nht. wischen.

VISKAN, f. def. namnet på en å i Halland. Jfr
fin. wieska, strömdrag; kelt. Wisk, namnet på
en å i England (W. Betham, the Gael and
Cymbri, sid. 215); skr. vesja, m. vatten.

VI-SKEPELSE, f. spökeri, hemlighetsfull
tilldragelse, oförklarlig syn. Ög. Fsv. viskipil,
viþskipli,
vidskepslse. VGL. S. S. 2, 36.

VISKJA, v. n. 1 1) hvina. "Han slo så dä
viskja"; 2) framkalla ett hvinande ljud genom att
svänga med ett spö, en piska o. d. Vg,

VISKLIGR, s. wita 1.

VISLA, f. vesla: Mustela. Götal. Fsv. visla,
S. F. S. 4, 710; fn. visla; fe. vësle; fht. wisala.

Rössle-vesla, röte-visla, s. rös.

Sjö-vesla, f. femtömmad skärlånga: Motella
mustela, L. Bhl. Per-mukk, m. id. N. Bhl.

Vesle-blåst, m. en sjukdom hos kreatur,
hvilken man tror härröra deraf att veslor
andats på eller bitit dem. Sm.

Visle-resla, f. Mustela herminea. Bhl.

VISP el. visper, m. ostadig, inställsam,
opålitlig menniska. Allm. Vispa, v. n. 1 1) vara
ostadig. "Ränna överallt å vispa". Götal.; 2)
vifta med svansen; om hundar. Ul. (jfr ns.
wipsen, kringfladdra). Vispa, vespa, f. ostadig flicka,
Sm. Vispug, vispig el. vispeter, adj. flygtig och
opålitlig, yr, utan hållning. Vispakti(g), adj. id.
Vispighet, f. vispig själshalt. Allm. D. d. (Bornh.)
vispe, f. lösaktigt fruntimmer. Af vippa, motitare,
enl. Ihre.

VISPEL, m. mistel: Viscum album. Vispelten,
m. id. Vg. Fn. mistilteinn.

VISP-MÓSSA, f. Lycopodium annotinum. Götal.
Kalv-móssa, f. id. Dis.; rev-gräs, n. id. Vg.
Gl. sv. (Bromel) vispmåsa. Jfr kalv-rev.

VISS, vissa, vissorna, s. wita 1.

VISSEN, adj. vissnad. Sk., hl., bl. Vissen (n.
vissi), Ul. ; visen, Ög.; vesen, Vg,; vesenn (f.
vesen, n. vesä), id. Nk. Fsv. visin (Med. Bib. 1,
238. J. M. Yrt. s. 156); fn. visinn; d. vissen;
fht. vesan, marcidus: fe. vesanên, vissna, torka;
visnjan, id. Jfr vina 3.

VISSLE, vissle-gut, wisselsklin, s. säll.

VISSN, s. vissa.

VISST, s. wita 1.

VIST, 1) (def. -a), f. boningshus; vistelseort;
deraf a)febo-vist, s. fe; b) hem-vist, n. hus, som folk
bor uti. Ög.; c) hus-vist, f. boningsrum ; d)
körk-vist, f. hus i närhet af kyrkan, eller hus i s. k.
kyrkostäder, der långväga boende hafva nödigt
husgeråd, sängkläder m. m. som begagnas vid
kyrkobesök; e) martnäs-vist, f. marknadshus. Vb.;
f) vist-bastu, f. skogsbadstuga. Fl. (P., NK.).
Vista, f. märke, spår efter odjur, grundvalar
efter hus o. s. v. Hs. (Db.); 2) (i fornspråket) mat;
deraf vister-hus el. vester-hus. Vg., sm., bhl. Fsv.
vist, f. vistande, bostad; b) mat. VGL.; deraf
at-, for-, lands-, na-, sam-. viþer-vist, in-, utvi-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0844.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free