- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
824

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÅR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VÅR

Vår-skalka, f. egentl. vårbrist; så kallaa
den nöd och brist, som om våren stundom
uppkommer efter vinterfodrets slut. "I
vår-skalka kan öisen ej se bättre ut". Sm., kl.
Vår-skarpa, f. Sm. (Östbo), kl. (Tjust,
Sevede, Stranda); vår-skärpa, f. id. Sdm.

Vår-skarpe, m. vårköld; den frostiga och
skarpa väderlek som inträffar om våren före
den 18 april och sednast till den 12 maj. Sm.

Vår-skede, n. skacklar för årder; enbetsredskap.
Sdm.

VÅR 3, n. i dyne-vår, pude-vår, s. dyna, puta,
vara
1.

VÅR-BRÄKEN, s. vår 2.

VÅRD, vård-slösing, vård-trä, vårel, s. vara 1.

VÅRD-VETA, s. vard-vaita,

VÅRE. s. våla 1.

VÅREL, s. hvórel, under hvarvel.

VÅRFRUDAGS-LÖK (vafferdags-lök el.
våfferdags-lök), m. vårlök: Gagea lutea. Ög. Jfr
sudd.

VÅR-FRU LIN, u. skalleblomma: Antirrhinum
Linaria, L. Götal. Gl. sv. (Bromel) vårfru-lin,
klosse-gräs, pisa-ört, sol-gräs, vild-hör;

(Tillandz) minge-gräs, kossegräs, vild hör.
Benämningarne pissört, mingegräs äro hemtade af
örtens gamla namn Herba urinalis.

VÅR-HANA, -kase, -lössen, -näm, -nämd, -okse,
-reppen, vårsk, vår-skabb, -skalka, -skarpa,
skarpe, -skede, -skärpa, -slätten,
s. vår 2.

VÅRIG, vårli, vårliga, s. vara 1.

VÅRON, s. vår 1.

VÅRTE-BIT, vårt-gräs, vårt ört, s. varta.

VÅRÖT, adj. 1) eg. full med var (pus); 2) osnygg,
plump. Hs.

VÅSS, s. uss.

VÅSTAS, v. d. 1 med mycken längtan vänta
efter något, söka och försöka på alla håll, hafva
stor omsorg om något. "Ho våstas att bli gift".
Sm. (Vestbo). Af fn. vás, n. besvärlig ansträngning
och dermed förenadt lidande. F. VIII, 16,
447; IX, 233.

Våstras, V. d. 1 släpa, träla, hafva
fåfäng möda, springa många fjät förgäfves. "Ja
har nòkk våstrats länge innan ja fikke’t". S.
Hl. Jfr n. våsa, strapatsera; isl. vástra, v. n.
gå idkeligen fram och tillbaka.

Våstran, f. släp, trälande. Kl.

VÅT, adj. (såsom i riksspr.) våt. Vot, Vb.;
voter, Fl. (Pargas); våd, id. "April våd å maj
kall, fyller bonnens lader all". Ordspr. Sk. "Våta
leden", det håll, hvarifrån pissen kommer )(
"tórra leden." Sm. Fsv. vater, våt; fn. vátr,
votr;
fd. vat; d. våd; fo. væt, veaht; e. wet,
id.; af ett förloradt starkt verb vita el. veta
(vat, vátum, vetit), vara fuktig, hvaraf vatten
m. fl.

Drav-våt, adj. mycket våt. Vm. S. drav.

Lukk-våt, adj. genomvåt; våt så att det
rinner (lukkar) af honom. Vm. (Herv., Id.).

Ryt-våt, rytande våt, adj. genomvåt. Hs.

Röva-våt, s. rauv.

Vot-prypp el. vöttu-pröpp, f. spil-kråka:
Picus Martius. Regn-prypp, f. id. Vb. (Ume).
Våt-asa, f. gröngöling: Picus viridis. Man
säger att när han är våt bak, så skriker han;
andra mena att han förespår regn och deraf
erhållit öknamnet. Bl.

Vot-vär, n. regnväder. Vb.

Vot-vöru, f. våtvara, flytande ämne,
såsom mjölk, öl, brännvin m. m. "Ha du na’n
vot-vöru åt mäg för törstom?" har du något
vått åt mig, som kan släcka törsten? "Han
jär no na begiven på vot-vörum", han älskar
nog mycket drickesvaror (öl och brännvin). Vb

Våta-kaja, f. qvidfogel: Falco Buteo. Sm.
(Värend).

Vått, n. 1) vatten, dricka, "Vått ville han
inte ha, når han va sju(g)". Sk, (Ox.); 2)
dricka och mjölk, dricka och bröd. Sk. (Ing.}
Fn. vottr, m. vâtr, vatten; d. d. vådt,
drickesvaror.

Våtta, v. imp. 1 regna. "Dä våttar
sådant i da". Bl. (Gemshögs s:n). D. d.
våtte, id.

Vät el. vet, f. mjölk eller annan vätska
som ätes till gröt. Gröt-vet, f. Vb., mp.
Gröt-vät, f. gröt-sövel, id. Nb. (Ö. Kal.).

Vät,? liten pöl. G. Fe. væt, vätska.

Väta, v. n. 2 kasta sitt vatten. Sm.

Väte, f. 1) regnaktighet; 2) källa. Sm.
Fsv. væta, f. väta; fn. væta, vatten; n. væta
våthet, regn.

Fök-vättne, n. bakvatten, uppstigande och
hindrande vatten; så kallas, när vid qvarnar
vattenmängden icke hinner undansjunka, utan
stiger upp mer och mer till hinder. Vg.

WÅTT, s. vatte.

VÅVLA, v. n. 1 slösa. "Han våvlar hän mä
dä han förtjent" Sk. (Tygelsjö).

VÄ 1, præp. vid; med. "Lägg ne ä vä
spisom!" Vb. Vör, vid, hos. Fl. (Öb.). Wid, id.
Dl. Fsv. viþ; fn. viđ, viđr, veđr; fe. viđ; e.with;
fsax. wid; d. ved.

VÄ 2, s. wiđ 1.

VÄ 3, s. vi 1.

VÄAS, vädde-löb, vädja, s. vad 2.

VÄD, n. kubbhjul på en vagn. Vagns-väd, n.
vagn med kubbhjul för att köra in säd från
marken. Dl. (Elfd.).

VÄDDRÄ, s. bäddra.

VÄDER, n. (såsom i riksspr.) luft, vind.
Wedär, n. Dl. (Mora). I andra munarter vanligen
vär. Fsv. væþer. Legend, s. 14; fn. veđr; n. ver;
d. veir; fe. vëder; fht. wetar; ffris., holl. weder;
ns. weder, weer, id.; lit. wetra, storm.

And-vär, n. motväder. Vm., nk. Fn.
and-vidri; n. andver,

Anvake-vär, q. v.

Bal-vär, s. balig.

BLötä-vär, s. blaut.

Frå-lands-vär, q. v.

Gall-väder, s. gälla 1.

Gara-ver, górm-väder, s. går.

God-vär, s. gođ.

Ill-väder, n. ondt, elakt väder. Vm.

Ill-vär-fógel, m. snösparf: Emberiza
nivalis. Dl. Hård-värs-fógel, Ul.

In-vädra, v. a. 1 utforska, spana upp. Sm.

Mój-väder, s. mój.

Näsa-väder, s. nasä.

Onna-vär, s. onna.

Te-lands-vär, s. frå-lands-vär.

Till-vädring, m. (hvad vind som helst från
eller till land), då man får bra med fisk. S.G.

U-väjrs-bog, f. egentl. ovädersbok; ett ljud
i luften, liknande det af ett fallande bokträd,
som höres mot oväder. När en bok eller annat





<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0854.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free