- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
827

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÄG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VÄG

vog, f. Vb.; våga, f. id. Hs. (Db.); deraf
vågja se, v. r. 1 bölja sig, gå i böljor. "Sjön
vågjar se." Sm.; 2) vatten. I denna
betydelse endast förekommande i följande tvenne
ord: a) våg-får, f. vattenfåra, fåra i nysådd
åker, hvarigenom vatten afledes. Sm.; b)
våg-lok (el. våg-lókk), n. mindre
vattenledning under en väg med sin bro; vägtrumma.
Nk. Fsv. vagh, f. våg, bölja. Flores 658,659;
fht. wag, m. a) vätska; b) haf, sjö (Graff 1,
662); fsax. wâg, m.; ffris. veg, vei, våg;
vatten; n. våg, f. våg, bölja; moes. vegs, m.
rörelse; plur. vegos, vågor; gr. αιγες (i st. f.
Fαιγες), f. pl. stora hafsvågor; skr.
pari-vêga, stor hafsvåg. Benfey 1,344,440.

Våg 3 (def. vågjen), m. 1) liten bugt eller
vik af en elf. Hs. (Bj.), jtl. (Ragunda); 2)
var, orenlig vätska som rinner ur ett sår;
var i ögonen. Åm., vg. Vog (def. vogjen),
m. id. Vb. Fn. vágr, m. a) sjö; b) vik, liten
bugt; c) vätska i sår, var; d) vätska; deraf
heilivágr, m. liquor medicus; fsv. wagher, m.
vatten; deraf hela-wagher el. hele-wagher, m.
helande vatten, balsam; (jfr hejl, sid. 249 a);
n. våg, m, var; skotl. (Shetland) voe, liten
vik. Deraf våga sej, vågra sej, våg-mor,
våguqr.
Anm. Våg 3 är förmodligen i
sjelfva verket samma ord som våg 2, ehuru ordets
kön är olika.

Våga sej, v. r. 1 vara sig, afsöndra var.
"Öga våga. sej." Vg. (Flundre h.). Vågra
sej,
id. "Ögra vågra sej." Nk. Fn. vægja,
v. n. id.; voga a) v. n. flyta; b) v. impers.
vara sig. "þat vogar ut úr meini, sulli."

Våg-mor, f. böldmoder, hylsan som
omsluter en böld, hvarur varet framrinner. Vg.
(Mark). Vog-mor, f. Vb.; var-moder el.
var-mor, f. Ul., sdm., vm., vg. N. vågmor.

Vågugr el. vågu(g), adj. varig, full af var.
"Ögra ä så vågna." Nk. (Sörby). Vågi(g),
id. Vg. (Mark, Flundre).

Våg-bord, n 1) fyrkantig syll, uti hvilken
tångatiljorna inhuggas och fästas uti
sidoåsarne. Ofvanpå denna fastgöres mull-åsen, mot
hvilken torfven hvilar. Sm. Jfr krans-syll,
under syll; 2) ribba under takfoten (uffset)
på hus. Vg.

Vågt 1, m. 1) brunnshink, brunnsvåg; 2)
häfstång. Vg. D. d. (Slesvik) vågt, häfstång;
lt. vectis. Jfr vagt, våg 1.

Vågt 2, f. vigt med vågskålar. Vg.

Väg, m. (såsom i riksspr.) väg. Veg, m.
Vb.; weg, m. Dl.; väj, m. väg. Sk., hl., bl.,
bhl. m. fl. Fsv. vægher; fn. vegr, vigr; d. vei;
fht.,fsax., nht., holl. weg; ffrs. wei, wi; nfris.
wey; fe. weg; e. way; moes. vigs; skr. vaha,
väg. Ursprungliga betydelsen af fn- vegr el.
vigr är: det hvarpå man rör sig. På samma
sätt härledes lt. via (i st. f. viha
såsom den gamla formen veha ådagalägger).
"Det nära sambandet mellan begreppen: rörelse
och väg, visar sig t. ex. i gång (itus, motus,
via), lt. iter, fr. passage, fn. braut, nht. weg
(väg, bort); ital. andate via (gå er väg, gå
bort)". Rdq. 1, 151.

Allmo-väg, m. allmän landsväg. Fl.
(Närpes, Repplot). Allmun-väg, m. id. "Dä väkser
int gräs på allmunvägen". Ordspr, om en
sköka. Vm. (Herv., Id.).

Ann-väg el. ann-väj, m. andra körningen
af åkern. "Köra i annvägen", plöjs trädän
andra gången. Vm., ul., sdm., nk., ög. Ovisst är,
om detta ord är af annar, secundus, så att
ann-vägen är andra vägen, andra resan eller
gången, eller snarare af and 2, emot, enär man
vid andra plöjningen kör tvärs öfver de förra
fårorna, hvarföre köra i annväg också heter
tvära.

Bro-väg, m. vägansning. "Han ä ute på
broväg". Sm. S. bro 1.

Färd-veg, fära-väg, fäl-väg, s. fara 2.

Krakkel-väg, m. knagglig, dålig väg. Vg.

Körkje-väg, m. kyrkoväg. "Dä ligger inte
i min körkjeväg", jag har intet att dermed
beställa. Vm. (Herv., Id.).

Mela-väg, s. sid. 436 b.

Midt-åta-väg, s. sid. 437 b.

O-väga, adj. ofarbar, ej plogad; om
vinterväg. Vb.

Skäl-väj, s. skila.

Spring-vägar, s. springa.

Ut-väj, m. utväg, råd; deraf ut-väja se, v.
r. 1 finna utväg. Sm. (Sällan brukl.). Ut-väga
sej,
finna utväg, genom egen flit söka något
från annat håll. Ul. Fsv. ufvægher, m. utväg;
fn. útvegr.

Vega-leus, adj. som ej har väg.
"Vega-leust lann". Vb.

Vega-mot el. väga-mot, n. vägmöte,
korsväg. Vb. Wega-mot, n. Dl. (Mora);
vägja-mot, n. Sm., bl.; vägja-kórs, n. S. Sk. Fsv.
væghamot. S. S. 1, 183. J. M.Yrtag. s. 269.
Spec. Virg. s. 416; fn. vegamót; n. vegamot;
d. vejmøde.

Vega-skel, n. vägskilnad, korsväg. Vb.
Wegå-skil, Dl. (Mora); väga-skäl, Hs.;
väg-skäl, Sdm.; vägja-skäl, Sk., bl. Fsv.
væghaskiæl, væghaskill, n. Sv. Pr. K. f. 14 v. S. F. S.
3, 1 h.; fn. vegaskil; n. vegeskil, vegeskjel; fd.
weyæskiæl (Mlb.,Bib. Ov.); d. veiskjel.

Väga sej, v. r. 1 göra väg. "Snön låter
inte väga sej", antager ej packning,
trampning. Sdm. Jfr oväga.

Väga-fólk, n. vägfarande. Vg.

Väga-konnu, s. kunna.

Väga-snål, s. snål 1.

Väga-stödu, s. stad 2, sid. 668.

Väg-breda, f. groblad : Plantago major.
Sk.,hl. Väg-brede-blad, Bl.; ve-bre-blad,
veverblad,
n. Sk.; läke-blad, n. Vg.; läke-bläkker,
f. pl. Dl. Gl. sv. (Frankenius) vägeblad;
(Bromel) vägeblad, vägbredeblad, läkieblad; gl. d.
väg-breda; fht. wegapreita; fe. veg-bræde; e.
way-bread; d. vej-bred. Jfr sko-tuppa.

Väge-våp, n. som har gvårt att råka vägen. Ög.

Väg-fylle, n. grus och annat
väglagninga-ämne. Hl., vm. Vägja-föll, n. Sm.;
väj-ämne, n. S. Sk.

Väg-lókk, n. väg trumma. Nk. Jfr våg-lok.

Vägsenap, m. Sisymbrium officinale. Ul.
Gl. sv. (Frank., Till.) vägsenap.

Väg-skrev, n. vägskilnad (vid två vägar). Vg.

Väg-såt, n. sammanträffning på vägen eller
vid vägskilnad. "Han kom i vägsåt mä’n". Sdm.

Väg-tiste, m. Carduus lanceolatus. Sm.

Väg-truten, adj. 1) för hvilken vägen
tryter; 2) förvillad om vägen. Ög.

Väja, v. a. o. n. 1 göra väg. Sm. (Östbo).
Fsv. vægha. HL.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0857.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free