- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
828

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÄG ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VÄG

Väja-fjät, n. vägadt steg. Sm.

Väja-löp, n. kapplopp, kappspringning. "Köra
i väjalöp". Bl. Väja-löbe, n. "Ria, springa
i väjalöbe". Sk. (Ing.).

Väj-slo, s. slo 2.

Väj-slå, f. hålväg. Sk. (Ljunits h.). Jfr
slo 2.

Väj-styv, adj. (om en vagn) som är så bred
mellan hjulen att han ej följer det vanliga
hjulspåret på vägen. S. Sk. D. d. veistiv.

Å-vägse, adv. afsides, från allmän farväg
aflägset. Sdm.

Vägen, p. p. vägd. G.

Vägja, v. a. fira, högt akta, vörda, Vl., vg.
Egentl. samma ord som väga. Fn. vægja.

Vägjer (kompar. vägjare, sup. vägjast,) adj.
dugtig, utmärkt. Hl. Viger, väger, id. Hl.
(enl. Osbeck). Fn. vægr.

Vägt (pl.-er), f. vigt. S. Sk. Vätt, f. G.
Fsv. vægt, f. vigt. Kg. St. IV, 5: 14; vækt,
f. Flores 673; vikt, f. MELL.; m. vætt, f.;
d. vægt.

Väj-mat (el. väje-mad), m. en sten, som
lägges under en vagt för art lyfta upp en större
sten. Bhl. (Elfs.).

VÄGG, f. 1) vägg. Wägg, f. Dl.; 2) den sida
på en sten, som i muren skall ligga utåt. På en
sten, som skall användas till murning, undersökes
hans ligg, n. bygg, n. och vägg, f. d. v. s.
under-, öfver- och ut-sida. Vm., nk. Fsv. væg,
vægg, f. vägg. VGL. ÖGL. Alex. 8165; fn.
veggr, m.; d. væg; n. vegg; fe. vag; ffris. wach
(gen. wages. Rh. 1121); nfris. weage; holl. weeg,
id.; moes. vaddjus, mur.

Båla-vägg, s. båla 1.

Vägga-dans, m. vals. S. Sk. (Föråldr.).

Vägga-fall, n. fördjupning mellan två
stockar i en vägg. Ög. (Ydre).

Vägg-band, n. öfversta syllen i ett hus. Sm.

Vägg-bands-stókk, S. röste l.

Väggje-bune, s. bo 3.

Vägg-jumfru, vägg-skäkta, s. skäkta 2.

Vägg-lus-gräs, n. Geranium Robertianum
Fl. (Nl.).

Vägg-orm, s. orm.

Vägg-panka, s. panka 1.

Vägg-säng, s. stand-säng.

Vägg-säto, s. sittja.

VÄGGE, m. vigge. Vg., dls. Vägg, m. Dl., sk.
I andra munarter vegg, vegge. Fsv. væggi, m.
VGL. Alex. 9179; viggi. Gl. ordspr. 776; fn.
veggr; n. vegg; d. d. vægge; fht. vekki, weggi;
fe. väcg, vecg; kärnt. wegge, wecke.

Lätt-vigge, m. kil i en ärjkrok. Sm.

Vägga, v. a. 1 kila. Dls., vg.

VÄ-GÅDD, adj. förbrukad, helt och hållet
använd. "Hela fars-arvä jär vägådt". Vb.

VÄIDI, s. vide.

VÄIK, s. vika 1.

VÄIPA, s. veipa.

VÄIV, .s. viv 1.

VÄJMÄ, s. vaimä.

VÄJS, s. vise.

VÄJA, s. via.

VÄKKA, väkke, väkken, väktar, s. vaka.

VÄKKTER-SKÓTT, -skäuten, s. väder.

VÄKSA, väksterlig, väkst-vär, s. vaksa.

VÄL 1, adv. (såsom i riksspr.) väl. "Dä ä
väl mellan dem", det är ett ömt, kärligt
förhållande emellan dem. Deraf väl (kompar. välare,
superl, välast,) adv. ömt, kärligt. Ög., vg. Fsv.
væl, vel, val, adv. väl; fn. vel, val; fht. wela,
wola, wala;
nht. wohl; fe., holl., d. vel; e. well;
moes. vaila.

Lare e. läre, adj. kompar. bättre.
Sdm.

Välen, adj. glad och nöjd. Hs.

Väles, interj. hell! "Väles dej"! lycklig du!
hell dig! Hs., sdm. "Väles däg"! Vb. "Välis
han"! lycklig han! Fl. (Öb.). Anm. Ordet
förekommer också i sådan sammanställning, att
man kan anse det såsom ett verb, t. ex. "Gud
väles dej"! Gud glädje dig, gifve dig hell,
lycka, välgång! Kl., ul.

Väl-fallen, adj. beqväm, passande; om
kläder och tyger. G.

L-for (el. l-fol), f. 1) välfägnad; 2)
nytta, gagn, afkastning, vinning. Vb.

Väl-goa, f. vänskapsskänk, traktering. Hs.
(Db.).

Väl-kóst, m. välfägnad. Jtl.

L-pläganing, f. rik välfägnad. Vb.

Välsas, v. d. 1 smeka. Bhl.

Väl-skyll, adj. som anser sig förtjent till
välfägnad; om snyltgäster. Vb.

Vällu, adj. välvillig, gifmild, god. "Kórs
så vällut ä bån!" Vb.

Väl vas, interj. väl vare! "Väl vas
honom!" Sm.

Välvilisam, adj. välvillig. N. Vb.

L 2, s. värd 2.

L 3, s. värl.

VÄL 4, s. val 2.

VÄLA 1, v. a. 1 besofva, belägra. Ög. (Ydre).
Fn. véla el. væla, v. a. o. n. a) svika, bedraga;
b) befatta sig med, hafva med att göra.

VÄLA 2, v. n. 1 väsnas, stimma. Kl.
Wäla, v. n. bräka. "Getin wäl." Dl. (Elfd.).
Vejla el. vajla, v. n. 1 skrika, gråta; om barn.
G., hl. (Skällinge). Vajl el. bajl, n. tjut, gråt.
G. Fn. væl, tjut, skrål; væla, tjuta, skråla; d.
d. vælle, skrika, ropa högt; væl, n. tjut, skrål.

LA 3, s. välände.

VÄLARE, välast, välen, väles, välis,
väl-fallen -for, -goa, -kóst,
s. väl 1.

VÄLIG, s. vila.

VÄLING 1, s. väder.

VÄLING 2, s. vävling.

LKER (komp. lkare, sup. lkast), adj.
duglig, dugtig, god, förmögen att göra något.
"Den góssen ä välkare än den andre. Han ä
lkast." Valker (komp. valkare, sup.
valkast), id. Sm., sdm., ul., hs., fl.; välkjen, Gstr.;
välken, Vm. (Fellingsbro); lkr, id. Nk. Jfr
fslav. veliki, stor; illyr. veli, velik; ryss.
velikii; böhm. weliky, welky, id.; lit. welykos, f. pl.
påskfest; troligen af pol. wilka noc, den stora
natten; böhm. weliko noc, id.

VÄLL 1, adjektivändelse, t. ex. lort-väll,
smutsig; ren-väll, renlig. Vl.

VÄLL 2, s. valda.

WÄLLA (pr. wäll, pl. wällum, ipf. wall, pl.
wullum, sup. wulliđ), v. n. välla, lindrigt koka.
Dl. (Elfd.). Wälla (pr. wäll, pl. wällum, ipf.
walläd, pl. wullädum, sup. vällađ), Dl. (Mora);
välla (pr. väldur, pl. välde, ipf. vall, pl. vullu,
sup. vulli), id. G. Välla, v. n. o. a 2 1) id.
Götal.; 2) välla över, koka öfver, rinna öfver.
Ul. Välla, v. n. gå i små vågor (såsom
kokande vatten). G. Fsv, vælla (ipf. val, pl. ullo,



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 20:37:55 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0858.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free