- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
829

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V - VÄLL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


VÄLL

el. vullo), v. n. a) framvälla, b) sjuda. Legend.
s. 505: "brænna tel vaghnen val"; c) kräla,
vrimla. Ivan 5013. Legend. s. 112. Patr. S. s.
22: "ther alskona matka wllo." Legend. s. 112:
"swa at lys oc madka wllo flokkom"; fn. vella
(ipf. vall, pl. vallum, sup. ollit), a) sjuda; b)
välla fram; fht. wallan, koka, sjuda; nht.
wallen; fe. veallan; e. dial. welle, walle, id.
(Broekets gloss. 227); ffris. valla, id.; holl. wellen,
a) framvälla; b) koka, sjuda; c) svetsa
samman ; d. vælde, framvälla; d. d. vele, valle,
a)koka; b)svetsa samman (Kok 1,413. Mlb., DL.
661); moes. vulan, sjuda.

Ben-välla, f. vallört: Symphytum
officinale. Ben-välls-rot, f. id. Ög. (Vårdsbergs s:n).
Af välla i hop, ty den användes utvärtes vid
benbrott. Gl. sv. (Frankenius) val-ört, sliggerot,
stoor gro-ört, såårläkia;
(Tillandz) sliggerot,
groört;
nht. beinwell, wallwurz, id. Jfr
slige-rot.

Brud-manna-välling, f. hvit gröt som
ätes andra bröllopsdagen. Sm.

Bänk-välling, bänka välling, f. & m. 1)
välling af gryn och vatten. Sk. (Ox.); 2)
lemningar efter hela veckans måltider, hvilka
blandas tillsamman och såsom en rätt förtäras.
Sk. (Skytts, Lugg.); 3) hvarjehanda afskräden
och slabb, som slås uti en enkom dertill
inrättad bänk för att nyttjas till svinföda.
Dessa bänkar, som fordom funnos uti sjelfva
stugan, äro numera alldeles aflagda ; dock finnes
tillredningen qvar på sina ställen, men dertill
begagnas då ett kar, stäldt uti ett uthus: 4)
dålig mat. Sm. Fsv. vællinger, m. välling.
Med. Bib, 2,210; fn. vellingr.

Fläng-välling, f. mjölvälling. Fl. (Kimito).

Klóftinga-välling, f. fruktsoppa med
klufna äpplebitar. Sm. Jfr klófta.

Ny-välle, n. nytt gräs som växer upp
efter första skörden. Sveal. Jfr nylöpe.

Vala, v. n. 1 starkt rinna, flyta. "Bloden
valade ur såret. Dä regnar så dä valar ner."
Sk., hl., bl., vg. "Våla ópp", rinna upp. Sk. (Lugg.).
Fsv. vala, rinna. Ivan 5013; d. d. valle
(Mlb. DL. 638).

Vall (ipf. vallä), v. a. med tjära bestryka
samt glätta slädmedar och skidben. Deraf
a) is-väll (ipf. -ä), v. a. bestryka medar och
skidben med vatten, så att de må glida lätt
å snön; b) vall-stang el. hal-stang, f. en
sådan glättad med. Vb.

Väll, n. svetsning, sammansvetsning af
tvenne järnstycken eller stål. Svea-, Götal.

Vällder milk el. välder milk, f. lindrigt
kokad mjölk. Sk. D. d. vælt melk, veelt melk,
veld mjølk,
id. (Kok 1,413. Mlb., DL. 661).

Välle-vassla, s. ost.

Vällings-klókka, f. matklocka, som
ringes till hembudning af arbetsfolk vid
måltiderna. Götal.

VÄLLAJK, s. väder.

VÄLLANDE, s. valda.

VÄLLU, s. väl 1.

VÄLNAS, s. vila.

VÄL-PLÄGANING, -skyll, -vilisam, välsas,
väl vas,
s. väl 1.

WÄLTA (pr. wält, pl. wältum, ipf. walt, pl.
wultum, sup. wultiđ),), v. n. välta, stjelpa. Dl.
Præt. part. oltin, Dl. (Enl. Rdq. 1,200). Välta,
(ipf. valt, konj. vulte, sup. vält, p. p. vultin,)
id. Ög., vg. Ännu hos Botin heter detta verb i
ipf. valt, i sup. vultit. Anm. Bokstafven l
uttalas öfverallt såsom dubbel. Fsv. vælta, välta.
VGL. VML. UL.; fn. velta (ipf. valt pl. vultum
el. ultum, sup. voltit el. oltit); fht. walzan; nht.
walzen; fe. vealtan; d. vælte; n. velta; moes.
valtjan; lett. wellu, welt; illyr. valiti, valjati, id.;
böhm. waliti; ryss, vality, valjáty, välta,
stjelpa; lt. volut-are.

As-vältanes, s. ars.

Gór-vällter, f. pl. Vaccinium uliginosum.
Trakten mellan Venersborg och Uddevalla.
Af gór (var, sanies) och vällta, emedan, när
man kramar dem, innehållet vällter ut.
Ordet har kanske en föraktlig betydelse, emedan
man ej värderar dessa bär.

Rot-vällta, s. rot.

Trås-vällta, s. trås.

Vallta, v. n. 1 gå osäkert, vaggande som
ett barn. Deraf vallter, valltringe, m. litet
barn som så går. Sm.

Vallter, adj. rank, som lätt välter,
kränger; om en båt. Fl. (Nl.), ög. Valltar, S.
G.; vallt, Fl. (K., NK.); valltro, id. Fl. (Esse
i Öb.). Fn. valtr.

Valltra, f. 1) vältring; 2) vältringsställe,
plats der hästen vältrat sig. Kl, Fsv.
valtran, f. vältring. VGL. Jfr. öga-välltra, här
nedan.

Vallträ 1, v. a. 1 vältra (ned, kring).
G. Fsv. valltra, v. a. o. n. a) vältra. S. S.
1,259; b) vältra sig. VGL.; n. valtra; frans.
vautrer; gl. frans. veaultrer.

Vallträ 2, (pl. valtrar), m. hopvalkning,
då något gnides. G.

Vällt, m. 1) plog. Vb. ul. Vellt, Nb.;
vallter, m. Vg.; bullt, m. id. Ög.; deraf a)
vällt-bil, m. plogbill. Vb.; b) vällta 1, v. a.
α) plöja. Nb. (Kal.). Bullta, id. Ög.; β)
köra med vält Dl. (Elfd.); c) vällta 2, f.
fyrkantigt plogland. Hl. (Värö); d) vällt-fjöl, f.
plogbräde; e) vällt-kör (ipf. -kjöl eller -kjåhd,
sup. -kjåhdt), v. a. plöja (åker). Vb.; 2)
hopvältrad eller hopkastad hög; deraf hö-vällt,
timmer-vällt.
Kl.; 3) (såsom i riksspr.)
trumla, i hvilken betydelse ordet på många
ställen brukas af allmogen.

Vällte-skår, s. skår 1, sid. 591 b.

Å-välltes, adj. och adv. öfverända
liggande, alldeles omvällt, upp och nedvänd, liggande
på ryggen och oförmögen att hjelpa sig sjelf.
"Koen ligger åvälltes"- Vl., vg. "Gimran kóm
åvälltes i diket." Hs. "Han lå åvälltes (el.
åvällte)." Sm. (Östbo). Å-vällt. "Kómma (el.
ligga) åvällt". blifva liggande på ryggen. Hs.
(Ljusdal). Åv-wällt, Dl. (Mora); åv-vällt, id.
Fl. (Nerpes). Ov-välltes, adv. förvändt
Vg. N. åvelte, ålvelt, öfverända liggande med
fötterna i vädret. Jfr fn. of, förmycket,
högligen.

Öga-vällta el. ögja-vällta, f. ställe der
en häst vältrat sig på marken. Då man går
deröfver, anses man böra spotta för sig för
att ej blifva sjuk. S. Sk. Jfr ök.

Välltra el. håi-välltra, f. stor hösträng
(vid slottern). G. (F.).

VÄLÄNDE, n. matstrupe (hos slagtade
kreatur). Nb. (Kal.). lände (def. länn el.




<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:30:04 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dialektl/0859.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free