Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
märkte att hennes förråd av näsdukar gråtits slut,
hade han lagt en stor, sval bländvit näsduk på tåg-
bordet framför henne. Det var det enda sätt varpå
han antytt att han märkt hur förtvivlad kvinnan
bredvid honom var.
Men just då hade den besvärlige tysken kommit
in i kupén och genast ingripit i det lidande han fann
före sig där. Med ett par, tre direkta frågor löste
han det mysterium engelsmannen lagt åt sidan som
sig icke vidkommande. Han vädjade till och med
på en fruktansvärd engelska till grannen om det inte
var rörande att denna unga moder med egna hän-
der bar hem askan av sin lille son som dött i fjär-
ran land.
— Men gnädige Frau, hade han sedan sagt till
den sorgklädda, är det inte i alla fall en stor tröst
att ha en sådan vacker liten dotter? Och dessutom,
ni vet ju bäst själv att livet ersätter och förnyar
alltid...
Engelsmannen förstod något tyska, och han tyckte
att denna anspelning utgjorde höjdpunkten av den
tyska klumpigheten. För att visa hur en gentleman
bär sig åt, steg han upp från sin plats och erbjöd
damen att sträcka ut sig och vila. Genast kom då
den andre med sin resulster och bredde den över
henne så varsamt som när en mor stoppar om sitt
barn.
Engelsmannen släckte då till sist lampan och gick
ut i korridoren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
