Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
förströ henne vitsade genom hela Schweiz. Läkaren,
som räckte henne ett glas vatten och en undergö-
rande tablett, då hennes nerver en gång voro nära
att brista. Den åldrande industrimagnaten som öpp-
nade sitt hjärta för henne mellan Frankfurt och
Hamburg och berättade att han hellre gick ensam
och barnlös i graven än uppfostrade söner som skulle
hålla hästar och revyflickor på stall såsom hans
brorsöner gjort. Han hade dessutom tackat henne
för att hon hört på honom och sagt: lycka till, ni
som ska leva kvar. Vem av dem hade för resten
inte tackat? Alla hade tackat. Till och med den
svenske kavalleriofficern som dök ner med sin fina
hand, med signetring och allt i en smutsig forsande
rännsten i Hamburg efter en leksak som lilla Dagny
tappat, minsann hade inte också han hittat på något
att tacka för! Alla dessa män som hjälpt henne,
stött henne, tröstat henne, hade lyckats göra det som
om hon beviljat dem en grace, och de hade icke sökt,
icke begärt någonting tillbaka. Endast tysken som
sjöng visor var ett undantag ty han hade bett om
hennes namn och adress. Men det hade han gjort
med en blick som kom henne att darra. Hur många
hade de varit? Hon räknade på fingrarna, men tap-
pade bort sig gång på gång, och så skrev hon upp
dem på inkomstsidan i sin kassabok. När hon räk-
nade ner dem, voro de tjuguåtta, men då hade hon
ändå glömt två stycken, de två som blundat och
begått olagligheter vid dödsfallet för att hjälpa
henne att ordna med eldbegängelse och lämna ut åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
