Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
— Jaså, det vet du strax! Jag har frågat mig det
i elva år och vet det inte än.
— Men du vet väl varför du gjorde det!
— Jag gjorde det i vredesmod och far accepte-
rade i vredesmod.
— Vad kunde far göra som du blev så ond för?
sade Dagny klentroget. Han har en enda gång talt
om den tiden, och då sa han: ”Jag vill att du ska
veta, att jag träffade Fanny först senare.”
— Det är alldeles rätt. Om det varit för hans
Fanny, så hade jag ju inte behövt grubbla så myc-
ket efteråt. Nej, kära du, det var för en gröttallrik,
som han tog ifrån mig.
— Man skils väl inte för en gröttallrik, sade
Dagny glashårt.
— Jo. En gröttallrik med sirap på. Torkel och
jag satt och åt frukost, det var då far var statsråd
och han kom ner och hälsade på från Stockholm.
Han kom in och blev ond för att jag givit pojken
sirap på gröten, men det hade vi gjort till en vana
i vår ensamhet, sade jag. Hur kunde jag våga att
bilda vanor utan att fråga honom? Utan vidare tog
han tallriken ifrån oss och gick ut i köket med den.
”Elaka far”, sa Torkel, ”elaka, snåla far.” ”Usch
Torkel”, sa jag, men jag tänkte detsamma. Så gick
jag ut efter en ny tallrik gröt till pojken och hällde
ännu mera sirap på. Vi hade ett fruktansvärt gräl
och din far sa: ”Vill du med flit ta död på den här
pojken också?” Då körde jag bort honom.
— Men varför envisades mor med sirapen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
