Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
— När du nu träffar din far, sade hon, så kan
du ju fråga honom om du får bo hos honom i vinter.
Dagny tvekade att svara.
— Du har kanske redan frågat honom?
— Nej, det var han som frågade mig, sade flickan
och hängde med huvudet.
— Nå då är ju saken klar. Varför har du inte
sagt något till mig?
•— Man kommer sig ju inte för, när det är så här
med ens föräldrar!
— Nu kan du i alla fall komma dig för att hälsa
din far från mig och säga att jag tycker det är en
utmärkt idé. Du kommer att få mycket roligt, är
jag säker på. Hur är det med den där unge militä-
ren med den långa titeln du talte om?
Dagny tittade på modern, som såg alldeles lugn
ut, bara smålog lite vemodigt och spefullt. Men
detta lugn kunde vara förrädiskt som alltid vulka-
nisk mark var.
’— Jaså tant Fannys brorson? Nej, min älskling,
där tog du fel. Det är inte han som är dragplåstret.
Tror mor mig inte?
— Jo, men jag tänkte bara på att du skriver så
mycket brev och får brev varenda postdag, ja, inte
för jag lägger mig i, men ...
— O, trodde mor att de breven var från granat-
kastarunderbefälskolechefen? Nej då! För resten
kan mor gärna få veta vem de är från, sade hon,
för att ge modern ett litet förtroende efter den be-
svikelse hon berett henne. Det är en student som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
