Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Hon gick där och tänkte på vad som hänt och
mte hänt och undrade vad det var för process som
fullkomnats i det inre laboratoriet, dit intet öga och
intet medvetande nådde. Och slutligen viskade hon
på sin huvudkudde ett tack till den okände kemi-
kern som blandat ingredienserna, mätt ut hettan i
degeln och tiden för processen. Men därvid var där
en händelse som hon gick förbi, som hon glömde,
som glömskemekanismen förpassat ur den av med-
vetandet belysta räjongen. Det var den tyske krigs-
fångens besök på Dunge. Hon hade trofast skickat
honom paket varenda månad under fångenskapen,
hon trodde att han kom för att tacka för dem, men
han förklarade att han i åtta år längtat efter den
stund, då han skulle få sluta henne i sina armar. I
atta år och så den långa resan, det tog henne ... Och
han hade sin enkla mänsklighet kvar efter alla sina
öden, han kunde ännu stoppa om henne lika ömt
som den gången i kupén under resan från Hamburg,
han kunde skratta och sjunga och göra stunden lätt
och glad fast de båda voro sorgsna. Ett ögonblick
hade hon tänkt att hennes ensamhet var slut och en
ny utsikt över livet öppnade sig. De skrevo ibland,
de överläde att träffas igen, men verkligheten hade
väl inte varit som han drömt, och hennes svar på
hans ömhet för förstrött och för blygt. Hur det var,
han förblev borta i sin kamp för att vinna nytt fäste
i tillvaron, och breven blevo alltmera sällsynta, slut-
ligen upphörde de alldeles. Stina kände ingen bit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
