Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
längtade att bli uppringd för stöld eller mordbrand,
så att han med värdighet skulle kunna dra sig ur
huset. Hon underhandlade en stund med honom
och Svarta Sara, sä skrev hon vid ett trädgårdsbord
med sin snabba flygande stil ett brev till: ”Kära
greve Crantz, min barndoms sagofarbror som gav
mig en guldfemma!” och skickade i väg Sara till
Brudnäs med landsfiskalen som chaufför.
När hon kom in satt hela kommittén i det triv-
samma vardagsrummet hon så väl kände igen och
fortfarande var dagens händelse det stora samtals-
ämnet.
— Och tänk att något sånt kunde hända just i
vår tid! sade fru Ingberg medan hon plockade fram
koppar och fat ur den stora skänken.
— Kära fru Ingberg, jag tror det är desamma
vackra kopparna som då jag gick här och tjuvdrack
kaffe, sade Märta. Men förlåt att jag säger det, som
det är: detta kunde inte hända i någon annan tid
än vår, då det manliga inflytandet fullständigt ut-
trängt det kvinnliga ända in i hennes sista fäste,
vilket jag hade hoppats att fru Ek skulle ha sagt
ifrån.
— Ska nu du komma och säga att vi inte stod
på oss? sade fru Cronberger. Gode Gud, man blev
alltid lika häpen över Märta.
— Ja, det ska jag komma och säga. Hade inte
Andersson burit sig så dumt åt som att hota ta från
er era små hem, så hade ni aldrig blivit så onda, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
