Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
no
... och masken som krälar
allt ska bli själar
en gång...
Ja, tänkte hon under fallet, det är allt lätt att säga,
för dem, som inte är maskar som krälar. Men inte
för mig eller Alice eller Rupert eller gumman i
lumpboden som är en adress!
Då ringde telefon. Hon hade haft känslan av att
vara så djupt nere och att det var omöjligt att nå
kontakt med något på jordens yta. Så att signalen
var som en räddningslina kastad ner i avgrunden.
— Ja, sade hon förvånad, jag är ledig, men hur
kunde chefen få tag i mig? Ja det var sant, Gretchen
visste det ju. Var inte hon ledig då? Jo då, med-
samma. Jaså, jo då, men ska jag inte gå upp på
kontoret? Sankt Göran och Draken? Jo, det tror
jag visst att jag vet.
Hon hörde sig själv skratta.
— Jag tycker vi kan mötas där, hade chefen sagt,
för det är ju en grupp som föreställer draken Cron-
berger, min syster Sankt Göran och Svarta Sara.
Hon sa ingenting till Alice och Rupert, kunde
inte gå in i sitt rum, fast hon så gärna velat tvätta
sig och ta fram en ren näsduk. Ty i detta tillstånd,
då hon inte visste om hon skulle sjunga eller kräkas
eller gråta, var hon rädd för att se dem och så
kräkas.
Hon gick ner från Söder, över Slussen och gled
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
