Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ывш
ix6
vatten i torka, om huset höll sig varmt om vintern
och om det frös i den stora källaren med de arms-
tjocka murarna.
— Ni skulle ha kommit en riktigt kall och mörk
decemberdag, då snön går högt upp över fönster-
karmarna, så hade ni kunnat pröva själv, sade hon.
Hallind skrattade.
—• Jag märker att ni försöker skrämma mig. Men
ni gör det på fel sätt: ni skulle skrämt mig med
råttor, jazz, koloxid, dålig luft och trängsel, inte
med ensamhet.
— Då vet ni säkert ingenting om ensamhet!
Märta gav henne en knuff som sade: bär dig inte
illa åt, och Stina måste med blödande hjärta göra
en inbjudande gest neråt sin trädgård.
Ack, blomlisterna längs gången mot sjön voro så
vackra just nu med sina höstblommor, och allt hade
velat sig så väl i år, det flödade och vällde och
blommade och ropade med färg och doft. Sjön låg
där och blänkte, och näckrosorna hade minsann inte
blommat över än i båtviken. Ängarna och hagarna
stodo så ljusa och milda mot bakgrunden av den blå
skogsranden vid horisonten. Och Mäster och mor
Anna Greta som sutto och höllo lördagskväll utan-
för trädgårdsmästarbostaden, sågo så måleriska och
visa ut att spekulanten genast måste tro att man
inte behövde något annat sällskap än dessa två
under hela långa vintern.
Dunge låg där och bjöd ut sig åt Hallind på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
