Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n8
Att detta var en uppenbar lögn fingo Märta och
Hallind klart för sig så snart de kommit in över
tröskeln. Hallind tvärstannade, såg sig om och sade
förebrående till Stina:
—• Jaså, detta var ingenting att se?
Till och med Stina som var så intagen mot man-
nen kunde inte låta bli att känna sig belåten med
hans beröm, ty han inte bara visste att det var ett
vackert rum utan också vad det var som skapade
dess skönhet. Ingenting undgick honom.
Han förstod att uppskatta rummets ädla mått, den
vackra resningen av taket och spänningen av bjäl-
karna som buro det.
Han såg att den murade, kritade spiseln som
sprang ut i en mäktig halvrundel med sin eldstad
för stora stockar, fått en fullkomlig form av en
längesen död murare.
Han komplimenterade den levande ägarinnan
själv för färgverkan mot vitslammade färgstänkta
ytor av tjärbruna bjälkar och betsade furumöbler,
och han visade Märta hur möblernas växthistoria i
djupa svenska urskogar sken igenom som ett stolt
vingmönster under betsen.
— Äsch, mahogny! sade han.
Och han såg ögonblickligen att mönstret till ryorna
som prydde furugolvets breda slitna tiljor, det hade
väverskan tagit ur hagen ner mot sjön, och han
frågade om inte ljungen och mossan och daggkåpan
också hade släppt till färgerna, vilket de ju hade.
Inte heller det gamla blå rörstrandsporslinet på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
