Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
ju ha gjort medsamma, men somliga saker är så
svåra att säga i Sverige.
— Det vet vi, sade Märta, men låt oss leka att vi
inte är i Sverige nu.
— Det var min hustru som skickade hit mig, sade
han. Och det berodde på att hon trodde på krig
under de närmaste åren. Innan hon dog, bad hon
mig att jag skulle rädda barnen ur farozonen upp
till mitt eget land.
— Ja men hur kunde hon veta att det var säkrare?
— Hon visste var det låg på kartan och att vi
mte haft krig på hundra år.
Stina betraktade sin gäst med en helt ny sympati.
— Jag har själv upplevat, sade hon hur svårt det
är när man ska uppfylla löften man givit åt döende.
Hon tänkte på att hon lovat sin mor att inte bryta
sin förlovning med Gustav Ek som hon haft mest
lust till.
— För de förlorar ju förmågan att bedöma de
levandes värld, sade hon.
— Precis vad jag trodde i början, sade Hallind.
Jag trodde inte att min hustru hade rätt och att
faran var överhängande. Jag var själv mest hågad
för att göra vad fröken Cronberger rådde mig till
nyss, att köpa en villa i Frankrike åt barnen för
deras möderne. Men jag kunde inte utan vidare slå
i vädret vad min hustru sagt på sin dödsbädd. Så
att jag som aldrig frågat det ringaste efter politik,
började söka kontakt med välunderrättade kretsar
och läsa militärtidskrifter i stället för konsttidskrif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
