Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
bäst skulle sitta i fören, han själv skulle ro och
Märta styra.
— Och så ta av er glasögonen, sade han till henne,
de passar inte på sjön.
— Men då ser jag inte längre än till er näsa!
— Det räcker.
Så höllo de på.
Stina dirigerade båten runt den lilla udden och
in i nästa vik. Där hade sjön ett helt och hållet nytt
perspektiv. Den blev lång och smal, man kunde före-
ställa sig den som en mäktig flod.
Stina pekade på stranden tvärsöver viken.
— Nu lägger vi till här, sade hon, så kommer
överraskningen. Stranden var brant och oländig,
jättelika granar växte mellan stora mossiga sten-
block. Lite högre upp kom man i en lövträdsregion,
här stod en kluriga av väldiga gamla björkar.
Märta var först uppe och hon ropade ner till Hal-
lind:
— Jag ser överraskningen! Vi är på ett näs, och
på andra sidan ligger en ny sjö, större än Stinas.
Hallind arbetade sig fram i den steniga terrängen,
tills han kom så högt att han såg de två sjöarna
ligga sida vid sida, skilda åt av en smal landtunga
som två älskande i samma bädd med ett svärd mel-
lan sig.
— Dunge verkar sextonhundratal, men det här
är stenålder, sade han. Är vi fortfarande på era
ägor, fru Ek?
— Ja, sade hon och jag tog er egentligen med hit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
