Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
för att fråga om ni vill bygga er ett hus här uppe,
eftersom ni inte kan få Dunge?
Denna fråga föranledde ett ivrigt spring hit och
dit efter bästa byggplatsen, ett planerande, resone-
rande och idéregn som aldrig ville ta slut. Stina
fick ta i på skarpen för att få Märta och Hallind
med sig hem i båten, innan det blev för mörkt.
Hon var inte säker på att Hallind skulle vara lika
ivrig i morgon, men hon var glad åt blotta möjlig-
heten att ha fångat honom här och genom honom
Märta. Ty när verkligheten utifrån ändå trängt in
i hennes isolerade värld, måste hon hålla fast den.
Till slut skulle man väl i alla fall få dessa två att
tala allvar, bekänna vilket som var deras rätta jag,
det som såg undergången i ögonen eller det som
ritade plan till nya hus på sätet i båten.
När de kommit upp på land igen, märkte de att den
första skuggan nått månen. När de suttit en stund
på bänken vid båtstaden och betraktat hur den kröp
fram över den blanka skivan, sade Stina:
— Och så här skulle man sitta och låta kriget
komma över sig!
Märta och Hallind tittade på varann. Här fingo de
sitt straff, nu gick det inte att förströ Stina Ek mer.
— Ja, det är nog bäst att vänta tills förmörkelsen
gått över, sade han motvilligt. Inrikta sig på en
värld på andra sidan. Där kanske man kan göra
någonting.
— Det är en falsk bild, sade Stina, eftersom jor-
dens skugga över månen inte lämnar lik och för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
