Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
De susade över honom, där han låg på den hårda
madrassen och smekte sängens lena kanter. De rådde
over hans egna minnen, ty de voro starkare än de.
De sade honom från sin erfarenhet vad livet var:
födelse och död ur Guds hand, glädje, möda, för-
sakelse, sorger att övervinna eller tåla. Begynnelse,
fullbordan och förnyelse, som följde välvningen av
livets egen lugna cykel.
Så tyst, så tyst. Inte ett nattdjur, inte ett morgon-
djur, inte en klockas pendelslag eller en vind i trä-
den. Andra nätter var hans största åstundan den,
att få somna. Nu önskade han förlänga vakan för
att njuta av denna milda tystnad som göt sig ut
över världen och utplånade allt som fanns bakom
de sju bergen och de sju sjöarna. När han smekte
det gamla kärnvirket i väggen som trotsat så många
stormar, smekte han sitt gamla Sverige som han
älskade denna natt.
Men han kunde inte länge hålla sig kvar i mellan-
nket, där man medvetet njuter sömnens behag, han
gled bort, allt försvann, och han var borta i en djup
sömn, ur vilken han vaknade långt på morgonen
utan den vanliga ilningen av smärta i lemmarna.
Hans första medvetna tanke var: nu ligger hon på
andra sidan väggen och sover utan glasögon, jag tror
jag ska in och stjäla dem från henne. Men strax
därpå satte han sig förvånad upp. Där var främ-
uiande röster i huset, unga människors röster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
