Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
det för sig, och då hon hörde att modern hyrt ett
rum hos Märta Cronberger, blev hon på en gång
snopen och lugnad.
— Men då får väl jag träffa mor ibland i vinter?
sade Torkel.
När Gustav Ek såg på klockan och reste sig för
att ta farväl, bemannade sig Dagny, drog in honom
i ett hörn och började viska med honom.
Han tog av sig glasögonen, tittade på henne och
satte på dem igen.
— Men Torkel vill säkert inte själv.
— Jo nu vill han.
— Det blir bara tråkigare för dem att skiljas sen.
— Det tycker dom redan, kan väl far se. Far kan
inte neka Torkel det, när mor har skickat mig till
Holmlunda så många gånger och jag ska bo hos far
i vinter.
Torkels blick mötte faderns. Den var på något vis
prövande och vägande som om den sagt: kan du
vara rättvis?
För första gången i sitt liv tänkte Gustav Ek:
nu ligger jag i vågskålen. Och så hade han inte
något annat val än att bevilja Torkels bön, fram-
förd av Dagny. Men han hade för regel som gammal
politiker att alltid försöka få någon kompensation
för sina eftergifter, även där de skedde av nöd-
tvång.
— Hör du Stina, sade han, jag hör att Torkel
vill stanna några dar, men jag vet inte om det läm-
par sig.. .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
