Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Dem kunde hon ha berättat om efter
gudstjänsttid. Jag tog mig friheten att föreslå henne det,
men det förslaget till lösning tycks hon inte ha
vårdat sig om att begagna. Men för all del, res du! Jag
tar sista tåget i stället.
Under tiden låg den gamle greven i sin praktfulla
renässanssäng och väntade otåligt sin själasörjare
från fordom. Han hade inte så svåra plågor att de
utplånade skuldkänslan och försonade honom med
döden. Nej, han hade alla möjligheter att ta ut
dödens bitterhet i försmak och att våndas under
ångest över följderna av de synder han begått just
sista året av sitt liv.
— Om jag fått dö för ett år sen, kunde jag ha
dött mera lugn, sade han, då Cronberger kom och
satte sig vid sängen. Men detta år har jag syndat
mycket.
— Vi syndar ju alltid, varje dag och stund, men
så många särskilda tillfällen kan väl bror inte ha
haft i år, sade själasörjaren.
— Jo, svarade den gamle mannen generad, jag
har träffat kvinnor...
Cronberger tänkte på att den ångerfulle gamle
mannen nog i alla fall inte haft det så lätt med
den åldrande hustrun som han inte fick röra medan
han själv var i sin krafts dagar och som förbjöd
honom alla andra. Och han sade några allmänna
tröstens ord om den mänskliga svagheten och det
gudomliga förbarmandet. Men Crantz var inte lugn
förrän han fick bikta sig i enskildheter. Han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
