Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag, jag får väl gå av vid nästa hållplats då,
sade fru Cronberger. Så jag får säga adjö nu. Men
i alla fall, ursäkta, jag tränger mig på, så måste jag
få tacka för predikan i går. Och jag håller inte alls
med min man. Jag tycker det vore bra med kvinnor
i statskyrkan på många sätt.
— Den åsikten är nog bäst att fru Cronberger
behåller för sig själv för husfridens skull, sade fru
Dufva.
— Det har vi ingen, svarade fru Cronberger
sorgset. Och rådet kommer för sent, för vi har
redan talt om saken, min man och jag. Och kan fru
Dufva tänka sig hur det slutade?
Fru Cronberger flyttade sig närmare, hennes
ansikte fick ett underligt uttryck av triumf. Icke över
vad hon hade att säga men över att hon hade mod att
säga det.
— Jo, han förklarade att hans högsta önskan vore
att lämna den svenska statskyrkan, viskade hon.
— För att jag predikade i går!
— Ja, för det eller vad det nu kunde vara. Men
inte nog med det utan gå över till den katolska
läran. Han sade rentut att det var bara jag som var
i vägen.
Vid denna bekännelse glömde de båda två nästa
hållplats. Cronbergers hustru njöt av att förråda sin
man inför den han förödmjukat men samtidigt
tycktes det hemska faktum att hon var ”gift
tillsvidare”, bli mera påtagligt nu när en tredje
människa visste det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
