Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den yngre kvinnan var förvirrad av denna inblick
bakom förlåten. Här hade hon i sanning tagit
kapitalt fel. Så går det då man rättar sig efter ett
majestätiskt uppträdande, just det som man bör
misstänka. Cronberger var alltså en olycklig människa på
flykt från sin tillvaro! Vem kunde veta mot vilka
makter inom sig han sökte hjälp hos den absoluta
auktoriteten!
På det sättet kom det sig att de båda som inte kände
varandra alls följde med spårvagnen ända bort till
ändstationen. De flesta av dem som Cronberger tagit
för sina åhörare hade också åkt förbi barockkyrkan,
stigit av vid slutstationen och vandrade tillsamman
upp mot en väldig byggnad som låg på en
bergknalle, en folkskola maskerad som gotiskt rådhus.
Men fru Cronberger och fru Dufva slöto sig inte
till dem, i stället gingo de planlöst fram och åter
på trottoaren. Fru Dufva sade flera gånger: ska
inte fru Cronberger åka tillbaks till kyrkan? Men
prästens hustru hörde inte. Hon kunde inte släppa
denna människa. Hon ville veta hur en prästfru
skulle bära sig åt i detta konstiga fall. Vad var ens
plikt, borde man koncentrera sig på att vara ett
hinder för sin man i hans galna planer eller borde man
undanröja sig?
Fru Dufva trodde inte att fru Cronberger behövde
ta ansvaret på sig att lösa det problemet. Det skulle
nog doktor Cronbergers katolske själasörjare göra
åt honom. Han kunde ju bli lekman i katolska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
