Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skjuta på resan dag för dag medan han
parlamenterade med den franska bonnen som blev utom sig
över att både monsieur och madame, det vill säga
Stina och han, skulle ge sig i väg. Till slut hade
han funnit den summa som hon accepterade som
muta för att stanna, men det hade blivit honom dyrt.
Och så behagade inte Märta komma. För tusan, det
var så att man ungefär lika gärna kunde sätta sig
och läsa om madonnan i Nordala.
Madonnan med sitt mystiska leende låg under en
trave böcker om det moderna universum. Dessa
böcker hade flyttat med från den period i hans liv
mellan bokens fiasko och Märtas uppträdande, då
han inte visste vad han ville och inte vart han skulle
ta vägen, och därför berusat sig med universums
gränslöshet. För närvarande voro dessa böcker
ganska dammiga, ty nu var hans värld icke mera
gränslös och den hade upphört att bestå av elektriska
fenomen, spridda i en värld av tomrum. I detta
glidande, måttlösa, värdefria universum hade inträtt
samma förändring, blott mycket mera omskapande,
som när solen träder in i ett mulet landskap, och
ger det klart ljus och skuggor, fasthet, begränsning
inom en skarp horisont. Därför hade dammet ostört
fått lägga sig över de stjärnmoln där matematikerna
sökte sin Store Kollega. Eftersom den enda
kvinnan i världen var inom räckhåll, kunde jorden än en
gång bebos, målas av, möjligen räddas.
Märta hade aldrig sagt mycket om sina föräldrar,
men av de få antydningar hon givit, hade han knappt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
