Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu stängde han av sin, satte ett nytt papper på sitt
ritbräde och började leka med sin fettkrita.
En madonna. Trycker barnet hårt intill sig.
Spejar, lyssnar efter en fara, hon vet inte vilken eller
varifrån. Försöker minnas julhälsningen om frid på
jorden, men den har bleknat. Vem är det som
kommer? Är döden ute på rov efter hennes barn?
Han tecknade den ena madonnan efter den andra,
alla med smala huvuden, hår som föll ner i pannan
och en spänd och orolig blick.
Sen tände han en cigarrett, synade sina verk och
makulerade dem alla utom ett.
Han var inte nöjd med det heller och tog pennan
i hand för att korsa över det men fick en idé och
tecknade in en gasmask över den stackars
madonnan, gjorde henne med en gång till ett vidunder...
Så satte han ett nytt papper på ritbrädan, slog
upp ett förstakammarfält och började arbeta.
Då tid och rum började existera för honom, var
klockan över ett. Han hade trott att det skulle bli
omöjligt att vänta två timmar på Märta, men nu
hade tre försvunnit. Varför kom hon inte? Hon
måste se detta? Hon måste hastigt avgöra om hans
idé var för grym och brutal. Och om verkligheten
finge rum i symbolen eller ej.
Han började lyssna intensivt efter henne, och
därmed förändrades karaktären av de ljud som trängde
upp till honom från staden. En hel ljudserie sjönk
undan och en annan kom upp. Han hörde inte längre
spårvagnarna och bilsignalerna, men hissen började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
