Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ge ifrån sig ett väldigt dån vid upp- och nergång,
dörrar stängdes och öppnades. Till alla andra män
i huset kommo säkerligen älskande kvinnor, blott
inte till honom.
Han hade alltså haft rätt i sin misstanke nyss,
hon visste inte sin plats. Men vänta du! tänkte han.
Han gick bort till hyllan där han hade sina
skissböcker och började bläddra i dem. Jaha, de här
barnstudierna voro utmärkta, här var så mycket
Jesusbarn som helst, de kunde inte vara bättre. Men
han fortsatte ändå att leta i andra böcker, sökte
något, han visste inte bara vad.
Slutligen fann han det. Han slutade att söka och
blev stående orörlig, försjunken i betraktande av
ett kvinnohuvud som verkade på honom så starkt
och nytt som om han aldrig sett det förr, ändå han
själv var mästaren. Han hade suttit hos sin döende
hustru, och under de sista flyende minuterna av
hennes liv, när medvetandet redan var borta, hade
han ritat detta huvud. Hon halvlåg på rygg mot
kuddarna, huvudet hade fallit bakåt, kroppens
våldsamma feberkamp för att övervinna sepsis var slut,
den hade slutat med nederlag, och ansiktets uttryck
vittnade om detta sista stora nederlag. Hon hade
kämpat som en vansinnig för att få bli kvar hos sina
barn men blivit obevekligen driven bort från dem
utan möjlighet att själv skydda dem i en värld som
hon fruktade och misstrodde. All en moders
vanmakt och bitterhet över vanmakt slog emot honom
i denna bild, och han tyckte sig på nytt höra en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
