Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hans döda hustrus ansikte var det enda ansikte
han kunde ha utsikt att lyckas med.
Men fast tanken var vass, kunde han inte känna
smärta, inte nu åtminstone. Han hade Märtas runda
nacke med det fjunlätta håret i sin hand, hennes
ansikte låg under lampans rosenvioletta belysning —
hon hade skaffat samma pergament till hans lampa
som till vindsrummets — och han kunde följa dess
spel in i minsta skiftning. Vad mera om han inte
kunde måla henne al fresco, han kunde ju framkalla
mörker och ljus och fulhet och täckhet blott genom
det sätt varpå han ledde samtalet. Ty hon hade
överlåtit det helt och hållet åt honom, ville han säga mot
henne, fick han det, ville han bejaka, fick han det,
ville han fråga något, så fick han svar.
— Vad var det som gjorde mest intryck på dig
vid ditt negermöte?
— Isoleringen. När jag tänkte på dig, så tänkte
jag: han är på andra sidan ett stort grått, ödsligt
hav.
— Kunde du inte säga dem: övergiv isoleringen?
— Nej, jag gjorde allt vad jag kunde för att lära
dem inse hur isolerade och förnekade de är.
— Kunde du inte hitta på något annat?
— Nej.
— Men du ser ju själv att det där havet inte är
oöverfarbart. Du var strax här, visserligen lite
försenad men i alla fall. Försök inte att förvrida
verkligheten. Här kanske var ett par antagonistiska världar
i dag på förmiddagen, medan ni rotade hop er som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
