Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon sa ingenting, bara smekte med sitt finger
hans hand som slöt sig som en skål om hennes
bröst.
Slutligen tröttnade han på att tala, och tog med
ena handen hennes huvud för att höja det gömda
ansiktet upp mot sig och kyssa det. Men han glömde
sin kyss, ty ur detta ansiktes skuggor och tårar bröt
fram en skönhet som var så gudomlig som själen
är och så förstummande som en glimt av sanningen
i en värld av dimmor.
Hon visste det inte själv, hon hade varit
medveten om sin fulhet nyss, men inte om sin skönhet.
Men hon såg på hans ansikte ett gensvar, en
gränslös öppenhet, en upprördhet som blottade honom
in i djupen och lärde henne om honom tusen nya
ting som hon aldrig vetat.
När hennes ansikte började slockna och bli
vanligt igen, tog han det till sig så nära att han inte
längre kunde se det.
Han ville fixera denna glimt, detta
förbehållslösa ögonblick, som sen skulle egga och förfölja
honom och pina honom med påminnelser om hur
litet en konstnär förmår, då han inte kan återge
detta.
Ljuset och skuggorna gledo fram och tillbaka i
ateljétaket som en påminnelse om det rörliga livet
därnedanför. Men världen var nu blott den punkt
man behöver för att mäta höjden av den höjd
man nått.
Älskande börja sin stigning tillsamman med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
