Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är väl inte därför ni är så ledsen och
omöjlig i dag? Ni som skulle ta det så lugnt!
Det dröjde ett tag, sen kom svaret med
övermänsklig ansträngning: det är för något annat.
— Men det är för det där andra som jag ringer,
sade Märta. Den klienten som jag ville ni skulle
sticka in mellan två andra, hon känner Svarta Saras
student och är kamrat med honom på högskolan.
— O, fröken!
— Ja, se där! Får hon komma?
— Ja, då får jag släppa in henne bakvägen genom
toalettrummet, hördes Svarta Saras döende röst
borta på andra sidan.
— Men hon säger nog inte sitt namn. Ni får
känna igen henne på att hon är lång...
— Mycket lång?
— Ja, lika ovanligt lång som ni är liten och lika
ovanligt blond som ni är svart.
Ja, det var det Sara trott, den vackre studenten
tyckte förstås redan om en som liknade Greta
Garbo och som kunde rädda honom!
— Men lovar fröken Cronberger då att jag får
veta sen hur det har gått för honom? Jag är säker
på att han inte har vetat ett dugg, och polisen är ju
så fånig och den tror alla människor ljuger och...
När Dagny kom hem satt familjen Ek redan vid
middagsbordet i den ekpanelade matsalen.
Bronskandelabrarnas levande lågor reflekterades i
majolikakakelugnens infällda spegel, även lampetternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
