Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Du kan väl själv begripa att om far vill prata
med dig så ska du bli hemma, sade Dagny.
— Vad går åt dig Dagny? sade Torkel, det där
angår ju inte dig.
— Ja, vad är det med dig Dagny, du verkar så
nervös och konstig, sade fadern förvånad.
Det kunde Dagny inte förklara, hon trasslade in
sig och plötsligt grät hon. Oförklarliga,
meningslösa, komprometterande tårar.
Fadern blev desperat: vad är det med dig? Vad
är det med er? Är jag ett vidunder?
Dagny försökte le men hennes läppar darrade: jag
vet inte själv vad som går åt mig i dag, sade hon.
Jag är faktiskt rädd för far.
— Är du Torkel också rädd?
— Nej, inte precis rädd, sade Torkel. Men så
rann sinnet på honom: om far inte jämt vore ond
och gjorde svårigheter, sade han.
Han visste själv att detta var orättvist, men det
var skönt att få vara orättvis nån gång, när dom
stora var det jämt.
— Vad för något! Är jag jämt ond? Jag är
mycket sällan ond, hör du det din oförskämda
drummel.
— Ja, jag hör det, sade Torkel.
— Om jag skulle dö snart, så kommer ni att
minnas mig som en äldre herre som jämt var
ond, vad?
Ungdomarna svarade ingenting, och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
