- Project Runeberg -  Dialogen fortsätter /
281

(1932) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slott är på första sidan, det ska bli museum. Och
här sitter din förre, jag menar här sitter greven
över två spalter. Tänk i alla fall, att du var så nära
att bli änka.

Alice rev till sig tidningen och började läsa.
Lyckligtvis tycktes denna påminnelse om hennes livs
svindlande fall från rikedomens och ärans höjder
ner i djupen inte bekomma henne något vidare. När
hon läst igenom allt som rörde herren till Brudnäs
och hans kulturbefrämjande dispositioner, rev hon
av första sidan och stoppade den i sin handväska.
Sedan började hon läsa följetongen, men innan hon
hunnit igenom den, öppnades dörren till
sessionssalen och alla som blivit instämda i Perssonska målet
kallades in.

Sara smet in före de instämda och satte sig på
tvärbänken under fönstret, där advokaterna och
journalisterna brukade sitta. Där hade redan fröken
Cronberger med fru Ring tagit plats. Till höger
hade hon rätten: rådmän och bisittare, till vänster
bänken där de i målet instämda fingo ta plats och
bakom dem åhörarnas bås. Men var var Studenten?
Jo, stackarn, där satt han längst in i bortersta hörnet
av åhörarbåset, framåtböjd med hakan vilande i
händerna, alldeles orörlig. Jaså, det var rådman
Stenberg. Han brukade vara snäll, men när nu den
bedrövliga lilla truppen trampade in, såg han ut som
om han tänkte bli hård och utan förbarmande. Hans
ansikte hade ett uttryck av den djupaste vämjelse
och leda. Det var honom tydligen en vidrig plikt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialogen/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free