Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att åter tvingas att röra i detta elände och trassel.
När Sara satte sig bredvid fröken Cronberger, fick
hon sin del av den blick han sände dit över och som
betydde: blir ni aldrig mätta, hyenor?
Först kom sex små barnlösa föräldrapar som inte
kunde se varann i ögonen. Så en uttjänt gammal
barnaföderska som råkat så illa ut därför att fru
Persson betalt tvätt och skurning med att hjälpa
henne från den nionde. Dessutom hade hon låtit fru
Persson använda hennes namn: fru Lundén, i sina
transaktioner och i viss mån varit hennes bulvan.
Sist en enstaka pojkdrul, ensam därför att hans
flicka satt livet till på Sabbatsberg för lite dans och
slarv.
Domaren suckade, satte på glasögonen och slog
upp polisprotokollet. De små butiksbiträdena,
handelsskoleeleverna och springflickorna darrade. Då
öppnades dörren igen och advokat Cronberger kom
in med Dagny Ek. De hade ätit en lång lunch
tillsammans, och han hade övervunnit hennes tvekan.
”Följ med, det kan vara intressant och dramatiskt.
I varje fall tidstypiskt.”
Dagny var inte beredd på att finna sin mor här,
lika litet som advokaten drömt om att hans syster
skulle snokat upp även detta mål. Men det var
naturligtvis den där fördömda jäntan Sara som
varskott henne.
De tvekade båda två, överlade ett ögonblick att
vända. Men så gick Dagny bort till sin mor, det var
för henne medelvägen mellan Ivar och advokaten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
