Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att käringen ville ha tio kronor kontant dessutom,
men då han hört att Alice var på sjukhus, blev han
rädd, bytte bostad och så fort som möjligt plats och
försvann i en förstad.
Nu makade hon sig lite närmare honom och
viskade i hans öra:
— Jag har inte erkänt annat än blodbrist. Du
neka väl i polisen?
Utan att svara vände han henne ryggen.
Var lugn för att han nekat. Var lugn för att han
förnekat att han nånsin hört talas om henne. Men
polisen hade fullkomligt satt sig över hans
bedyranden. Den sade att den hade bevis. Men vilka, det fick
han inte veta.
Fru Persson sökte göra det mesta möjliga av det
rekommenderande faktum att hon i många år levat
ett respektabelt liv som fru åt bokhållarn hos
bankdirektör Ek på Holmlunda, och att fru Fanny Ek
en gång låtit henne bota en vagel på ögat. Hennes
livs svårigheter och olyckor hade begynt, då hon blev
änka och kom totalt utblottad till Stockholm.
— Bokhållaränkor får alltså inga pensioner, sade
Märta Cronberger.
— Nej, för hon var en så dålig människa, det
har far sagt, svarade Dagny sårad.
Vad tänkte Ivar? Var han glad åt att hon
kommit? Var han rasande? Eller visste han det ej?
Jo nu hade han sett det. Men han var varken
glad eller rasande. Det rörde honom ej. Han var
helt överväldigad och fången av den historia om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
