Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moderns liv och förvärv i Stockholm som kom fram
ur de frågor vilka domaren ställde till henne med
sin torra, föraktfulla röst. Det hjälpte inte att
hon nekade, man förstod ändå vad som var hennes
liv. Detta var hennes liv: att ”befria” unga flickor
och gamla hustrur, som termen lydde, att fördärva
dem, utpressa dem, ockra på dem, stundom döda
dem.
När hon förblev hård, drogs den senast döda
patienten fram som vittne mot henne. Man fick en
skildring av stackarns sista dagar, hennes strävan
att i det sista hålla sitt löfte att tiga tills slutligen
läkaren fick makt med henne och hon bekände att
hon blivit alldeles tvungen att ta bort det för annars
hade hennes fästman övergivit henne. Adressen på
fru Persson hade de inte fått ur henne, men när
hennes ångest, hennes kramp, hennes feber och kval
voro förbi, då hade där legat en lapp med ett
telefonnummer på golvet under sängen, och se, det hade
fört till fru Persson.
Ivar tyckte, medan allt detta drog förbi, att
modern borde bryta hop totalt inför detta
vittnesbörd från andra sidan graven, men hon framhärdade
på förnekelsens väg. Det fanns ingenting så solklart
och oförnekligt att hon inte förnekade eller
bortförklarade det. Även sina olika namn och adresser,
sina signaler med ”kommer strax” och ”kommer
snart”, och det chiffer hon använde då hon
annonserade efter nya offer.
Hon talade så lågt att sonen endast hörde hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
