Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle en ljusskylt ha mött deras öga: ”Ungdom!
Om du inte vet dig någon råd, så kom hit till oss!
Vi förstår dig och har möjligheter att hjälpa dig
till rätta.” Och när fru Lundén sist kom upp,
förtvivlad och utom sig på sjukhuset, så skulle inte
professor Rasp behöva vrida händerna över sin
vanmakt och skicka bort henne i hopp att hon ändå
skulle bära sitt kors till slutet, utan han ska kunna
säga: lilla fru Lundén, ett ögonblick. Nu telefonerar
jag till ett ställe där fru Lundén får en god säng
i ett tyst rum och kaffe på sängen sex veckor före
och sex veckor efter, och dessutom all den vördnad,
kärlek och tacksamhet som samhället numera visar
en sådan som ni.
Båda ryckte häftigt till vid att det ringde på
Märtas telefon. Märta tappade pennan i golvet och
sprang in utan att ta upp den. Men det var inte
Johan och det var inte Torkel. Märta lät först
förvånad, sedan irriterad och till slut sade hon: Ja
vänta då ett ögonblick.
— Stina, sade hon i dörren, det är herrn i
familjen inunder. Han påstår att hans jungfru påstår att
en av damerna i våningen ovanför tog rottingen
från henne i eftermiddags och piskade sönder en
madrass för henne. Och nu vill han ha ersättning.
Har du hört så tokigt?
— Säg åt honom att jag ska strax komma ner
och betala, sade Stina. Du förstår, hemma på Dunge
har man tistlar. Det var när jag kom från sjunde
avdelningen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
