Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Men bli inte alltför förvånad i alla fall om jag
skriver och ber er hämta mig i Bombay en vacker
dag.
Signe Dufva reste sig. De sista timmarna i hem-
staden som hon varit rädd för trots sitt beslut och
sin glädje över sitt beslut, de voro förbi, och hon
hade inte hunnit lida det minsta av dem, hon hade
glömt att hon nu för alltid lämnade en värld och gav
sig en annan i våld.
— Nej, sade hon, ni hade rätt förut, då ni inte
ville gå med på mitt förslag. Vad vet vi två om vad
som förberedes här och hur vågar vi säga att inget
kan hända? Nog hade jag gärna velat träffa er igen
men det vore nederlag och förräderi om ni reste.
Man ska kunna framhärda. Kärleken är en övning.
Ja jag kommer! ropade hon bort åt sina vänner som
nalkades. Farväl då!
— Vi ses! Eller: farväl!
Johan Hallind hade fått finna sig i att resa ensam
till Dunge. Stina var sig inte riktigt lik de sista
dagarna ända sedan sitt utskottssammanträde med
Gustav. Hon tog ingen hänsyn till att Märta tänkt
fira sin födelsedag på Dunge och hon vägrade att
lämna Märta från sig innan hon hade sitt första tal
bakom sig. Johan ringde varje dag och berättade om
snösmältningens behag, om de svartnande isarna
som snart skulle sjunka och lämna sjöarna bara.
Om madonnan och kritiken av madonnan eller om
hans arbete inte ett ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
