- Project Runeberg -  Dialogen fortsätter /
382

(1932) [MARC] Author: Elin Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3«2
XVIII.
”Repliken är deras”, sade hon.
I första kammaren hade Stinas motion fallit efter
ett kort mummel. Stina hade befunnit sig där, men
inte själv fattat vad som hänt förrän någon talade
om det för henne, så diskret hade det skett i denna
blygsamma kammare. Man kliver, sade den till sig
själv, ju icke frivilligt i en slaskhink. Då beslöt hon
att i andra kammaren skulle det åtminstone talas
högt om den, högt, om också förgäves.
Den dag då detta skulle ske, satt landsfiskalsfrun
från Gustavsfors landsförsamling, den blomstrande
och praktfulla fru lngberg, på tåg till Stockholm
för att höra Stina tala. Hon hade upplevat en
erfarenhet, en död på sitt lilla förlossningshem som
öppnat hennes ögon för en jämmer som hon, matro-
nan, familjemodern, icke haft en aning om förr.
Och hon hade sagt sig själv att hon ville vara när-
varande och höra med egna öron vad Stina Ek hade
att säga om detta oerhörda uppror mot försynen.
Mittemot henne i kupén satt en herre som hon tog
för en utlänning därför att han var så mörkögd
och hade så vackra kläder. Hon som var omgiven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialogen/0388.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free