Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
knoppande kastanjerna på Paris’ bulevarder, sysslat
med att beräkna möjligheterna att få sitt ameri-
kanska syndikat att skicka henne till Indien på så-
dana villkor att hon kunde klara både sig själv och
sin andel av moderns försörjning.
Hon visste verkligen inte vad hon skulle svara.
Borta i en annan värld fanns kanske för henne ett
arbete som passade henne lika bra som arbetet med
Carlu passade Johan. Nytt arbete, ny luft, nya er-
farenheter om människan. Hon skulle velat säga:
låt oss ge oss ut var och en till sina öden och sen
mötas en gång på landtungan mellan de två sjöarna,
en augustikväll med månsken och berätta...
—• Hör du Märta, sade han, jag förstår att du
tänker på din hårt prövade mamma. Men det finns
en svensk kyrka i Paris.
— Fast det måste lysa i kontrahenternas hem-
orter, svarade hon.
— Min nådiga fröken, får jag ta detta som ert
accepterande av mitt anbud?
Hon reste sig.
— Vi måste gå nu, sade hon. För resten har jag
inte fått något anbud. Skynda dig. Tänk om vi
kommer för sent. Stina förlåter oss aldrig.
Vad det lät komiskt: anbud, ja till anbud, lysning,
giftermål i denna tid utan framtid. Men så komiskt
var det väl just som människor vanligen handlade.
På Stureplan var en väldig folksamling omkring
tidningsbuden och jättelika bokstäver på löpsedlarna.
— Du som kan se på håll, vad står där?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
