Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII (XX)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
......
395
banan, på alla sätt söka kamoflera orsaken till sin
därvaro.
Röstningen om dyrtidstilläggen var över. Rösterna
voro räknade och utgången tillkännagavs: den slö-
sande åskådningen hade segrat. Finansministern av-
lägsnade sig under dystra profetior. Han hade icke
tänkt sig denna utgång, men svenska riksdagen hade
ännu ingenting lärt, det återstod.
Det blev en allmän rörelse och ett livligt sorl,
kvittningar, avsked. Stina besvarade artigt ett par
bugningar vilka betydde: farväl, vi ses aldrig mera.
Ja gå ni, tänkte hon, jag har läktarna för mig.
Hon hade under nattens lopp sänt upp många
tacksamma tankar till alla kvinnorna på läktarna.
Hon tyckte det var storslaget av dem att sitta kvar
timme efter timme blott för att få vara med om det
ögonblick då hon skulle tala för sin fallna motion.
Och hon hoppades av allt hjärta att de i gengäld
skulle få heder av henne. Att de skulle förstå vilket
hett jobb hon åtagit sig för dem som inte kunde
tala själva.
Men medan hon drog till sig all kraft och sam-
ling hon hade och försänkte sig i lugn för att kunna
börja utan darrning, då voro dessa som hon ansett
som sin skyddsvakt och sitt moraliska stöd, redan
under uppbrott. När de manliga åhörarna fått veta
resultatet av voteringen, gingo de förstås. Det kunde
ingen vänta något annat. Deras inkomster voro räd-
dade, vad angick dem livets jämmer? Deras fruar
och kvinnliga kamrater borde dock ha vetat att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
