Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Skogsdrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Galenas försäkrade honom, att för en så lätt avhulpen
brist behövde han inte avstå från resan. Stod han inte på
sin fars välutrustade skepp? Han skulle varken behöva sakna
varma, pälsfodrade kläder, om vädret bleve hårt, eller lätta
dräkter av syriska vävnader, sådana sjömännen brukade
ikläda sig, när de i gott väder kryssade i någon vänlig
arkipelag.
*
Tre månader efter avfärden från Ostia rodde Galenas
trirem fram i en klippig skärgård. Varken skepparen eller
någon av manskapet hade full reda på var de befunno sig,
men de voro glada över att för en stund vara skyddade för
de stormar, som rasade ute på det öppna havet.
Man skulle verkligen ha kunnat tro, att Silvius Antonius
hade rätt i sitt påstående, att en gudom förföljde honom.
Ingen på skeppet hade någonsin gjort en sådan resa. De
olyckliga sjömännen sade till varandra, att de inte hade haft
två dagars vackert väder, sedan de hade lämnat Ostia. Den
ena stormen hade jagat den andra. De hade måst underkasta
sig otroliga lidanden. Hunger och törst hade plågat dem,
under det att de både dag och natt, uttröttade och nästan
sjuka av sömnlust, hade måst sköta åror och segel.
Det ökade sjömännens missmod, att de inte hade kunnat
driva någon handel. Hur skulle de ha kunnat nalkas en
kust för att utbreda sina varor på stranden och idka
byteshandel under ett sådant väder? Tvärtom, så snart de hade
sett en kust dyka upp ur det envisa, regntyngda gråväder,
som hade omgett dem, hade de måst styra ut till havs av
fruktan för dess skumomsprutade klippor. En natt, då de
hade stött på grund på ett skär, hade de måst vräka halva
lasten i sjön. Och den andra hälften vågade de knappast
tänka på, ty var det inte att frukta, att också den skulle
vara alldeles fördärvad efter alla de störtsjöar, som hade
överspolat skeppet?
Säkert är, att Silvius Antonius inte hade visat sig vara
en man med sjölycka. Ty han levde ännu, Silvius Antonius,
han hade inte dränkt sig. Det skulle vara omöjligt att söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dik/0011.html
