- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
16

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsdrottningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och åter ljöd sången: ”Pan, du skogens behärskare!”

De hade övergivit all tanke på köpenskap. De kände, att
de stodo vid ingången till gudarnas boningar. All jordisk
omsorg hade lämnat dem.

Då med ens vid mynningen till en av dessa djurstigar —

Där stod en älg, ett kungligt djur med bred panna och en
skog av spetsar på hornen.

På triremen uppstod andlös tystnad. Årorna spända mot
vattnet hejdade farten. Silvius Antonius reste sig från sin
purpurbädd.

Allas ögon voro vända mot älgoxen. Man tyckte sig
skymta något, som han bar på sin rygg, men skogsdunklet
och de nedhängande grenarna gjorde det omöjligt att se
tydligt.

Den väldiga älgoxen stod länge och vädrade ut mot
triremen med lyftad nos. Äntligen tycktes han inse, att den
inte var något fientligt föremål. Han tog ett steg ner i
vattnet. Han tog ännu ett. Bakom de breda hornen
framskymtade allt tydligare något ljust och skärt. Bar månne
älgoxen på sin rygg en hel skörd av vildrosor?

Skeppsmanskapet gjorde några försiktiga rörelser med
årorna. Triremen kom djuret till mötes. Den flyttade sig
liksom av sig själv allt närmare vasskanten.

Älgen skred sakta ut i vattnet, satte försiktigt ner foten
för att inte fastna bland rötterna på älvbottnen. Nu såg man
tydligt bakom hornen ett flickansikte, omgivet av ljust hår.
Älgen bar på sin rygg en av dessa nymfer, som man hade
väntat, som man insåg nödvändigt måste finnas i denna
urvärld.

Folket på triremen greps av helig hänförelse. En av dem,
som härstammade från Sicilien, påminde sig en sång, som
han hade sjungit i sin ungdom, då han lekte på de
blomsterrika slätterna omkring Syracusa.

Han började gnola:

Nymf, Arethusa nämnd, nymf ibland blommor född,
Du, som i skogars hägn vandrade månskensvit!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free