Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogsdrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro vända mot honom, sträckte han sig längre ut än envar
annan. Man ropade åt honom att akta sig, att inte förlora
fotfästet och falla i vattnet.
Men denna varning var fåfäng. Ovisst är om nymfen
genom ett häftigt ryck drog till sig Silvius Antonius eller
hur det tillgick, men han var över bord, innan någon hade
hunnit tänka på att gripa tag i honom.
Dock var det ingen fara, att Silvius Antonius skulle
drunkna. Nymfen hade sträckt ut sina rosiga armar och
uppfångat honom. Han hade knappast vidrört vattenytan. I
samma ögonblick kastade hennes gångare om, störtade bort
genom vattnet och försvann i skogen. Och högt hördes den
vilda ryttarinnans skratt, då hon bortförde Silvius Antonius.
Galenas och hans män stodo för ett ögonblick
skräckslagna. Likasom vid en olycka på sjön kastade somliga
kläderna för att simma i land. Galenas hejdade dem.
— Tvivelsutan är detta gudarnas vilja, sade han. Det är
fördenskull de har jagat Silvius Antonius Poppius genom
tusen stormar bort till detta okända land. Låt oss vara glada,
att vi har varit redskap för deras vilja! Men låt oss inte
heller söka att hindra den!
Och sjömännen återtogo lydigt sina åror och rodde utför
floden, och till årornas taktmässiga slag gnolade de sakta
sången om Arethusas flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
