- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
22

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

älven, att där inte låg gård vid gård. De voro alla ansenliga
och välupptimrade med många uthus; smala gränder löpte
emellan de gråa timmerväggarna ner till floden, breda
gårdsplaner öppnade sig framför stugorna, välupptrampade stigar
förde från varje gård ner till dess båthus och brygga.

Storråda befallde sina roddare att lyfta årorna långsamt.
Hon stod högt i bakstammen av skeppet och såg mot stranden.

— Aldrig har jag sett något liknande, sade hon.

Nu förstod hon, att det starka bullret hon hade hört kom
allenast av allt det arbete, som pågick i Kungahälla om
våren, när skeppen skulle sändas ut på långtur.

Hon hörde smeder hamra med tunga släggor, brödkavlen
slamrade i bagarstugan, timmerplankor lastades bullersamt
på tunga pråmar, ungersvenner barkade mastträd och
hyvlade breda årblad.

Mången grön gårdsplan såg hon, där tärnor gingo och
snodde rep åt de sjöfarande, där gamla män sutto med nål
i hand och satte klutar på grå vadmalssegel.

Hon såg båtbyggare tjärbrå de nya båtarna. Naglar slogos
in i starka ekplankor. Ur båthusen skötos skroven fram för
att tätas. Gamla skepp pryddes med nymålade drakbilder.
Varor stuvades, folk sade brådskande farväl, tungt packade
skeppskistor buros ombord.

Skepp, som redan voro färdiga, lade från land. Storråda
såg, att de, som roddes uppåt älven, förde tung last av sill
och salt, men de, som styrdes väster ut mot det öppna havet,
voro högt uppåt masten lastade med dyrbart ekvirke, hudar
och skinn.

När drottningen såg allt detta, log hon av glädje. Hon sade,
att hon ville gärna bli gift med kung Olof för att få råda
över en sådan stad.

Storråda rodde fram till kungsgårdens brygga. Där stod
kung Olof och mötte henne, och då hon steg fram emot
honom, syntes hon honom vara den skönaste han hade råkat.

Därpå följdes de åt upp till kungsgården, och mellan dem
båda var stor enighet och vänskap. Och när de skulle sätta
sig till bords, log Storråda och glammade med kungen under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free