Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon stödde sig mot dörrposten och såg på barnet med sådan
ängslan, som ville hon säga: ”Var, var i hela vida världen
ska nu vi två få tak över huvudet?”
Kungen stod alltjämt orörlig och betraktade den husvilla.
Vad som rörde honom mest, var, att han såg barnet, som
satt alldeles sorglöst på hennes arm, sträcka upp en blomma
mot hennes ansikte för att locka henne att småle. Och då såg
han, att hon sökte förvisa sorgen från sina anletsdrag och
log mot sonen.
”Vem är den kvinnan?” tänkte kungen. ”Mig synes, att
jag har sett henne förr. Tvivelsutan är hon en högboren
kvinna, som har råkat i nöd.”
Så bråttom än kungen hade för att komma till Storråda,
så kunde han inte slita sina ögon från kvinnan. Han undrade
endast var han förr hade sett så milda ögon och ett så ljuvt
format anlete.
Alltjämt stod kvinnan kvar i kyrkporten, som om hon inte
kunde slita sig därifrån. Då gick kungen fram till henne och
frågade:
— Varför är du så bedrövad?
— Jag är utdriven ur mitt hem, sade kvinnan och visade
in mot den lilla mörka kyrkan.
Kungen tänkte, att hon menade, att hon hade vistats i
kyrkan, därför att hon ingen annan bostad hade. Han frågade
vidare.
— Vem har drivit bort dig?
Hon såg då på honom med outsäglig bedrövelse.
— Vet du det inte? sporde hon.
Men då vände sig kungen från henne. Han hade inte tid,
tyckte han, att stå där och gissa gåtor. Det syntes, som om
kvinnan menade, att han hade drivit bort henne. Han kunde
inte förstå vad hon syftade på.
Kungen gick raskt vidare. Han kom ner till kungsbryggan,
där Storrådas skepp lågo förtöjda. Nere vid hamnen mötte
han drottningens tjänare, som alla hade guldbårder på
kläderna och silverhjälm på huvudet.
Storråda stod högt på skeppet och blickade ut över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
