- Project Runeberg -  Drottningar i Kungahälla /
27

(1899) [MARC] Author: Selma Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigrid Storråda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Vad ska jag göra i din kyrka? frågade hon och såg
spotsk ut.

Då märkte hon, att kungens ögonbryn drogos samman,
och förstod, att han inte var så till sinnes som förra dagen.
Hon bytte då genast om sätt och blev mild och undfallande.

— Gå du i kyrkan så mycket dig lyster, sade hon, fast
jag inte går! Fördenskull må det inte uppstå ovänskap
mellan oss.

Drottningen gick ner från skeppet och kom fram till
kungen. Hon höll i handen ett svärd och en pälsbrämad
mantel, som hon ville förära honom.

Just i detsamma kom kungen att se bortåt hamnen.
Långt borta såg han den andra kvinnan komma gående.
Hon gick lutande med trötta steg, alltjämt med barnet på
armen.

— Vad är det du ser efter så ivrigt, kung Olof? frågade
Storråda.

Då vände sig den andra kvinnan om och såg på kungen,
och vid det hon såg på honom, tyckte han sig se, att över
hennes och barnets huvuden tändes gyllene ljusringar,
skönare än alla kungars och drottningars smycken. Men
strax därpå vek hon av uppåt staden igen, och han såg
henne inte mer.

— Vad är det du ser efter så ivrigt, kung Olof? sporde
Storråda än en gång.

Men när kung Olof vände sig mot drottningen, såg han
henne gammal och led, omgiven av all världens ondska och
synd, och han förfärades över att han skulle ha kunnat falla
i hennes garn.

Han hade dragit av handsken för att räcka henne handen.
Men nu tog han handsken och slog henne med den över
ansiktet.

— Vad ska jag så med dig, din gamla hundhedning?
sade han.

Då for Storråda tillbaka tre steg. Men hon sansade sig
raskt och svarade:

— Detta slag torde bli din bane, kung Olof Tryggvason.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dik/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free